Berg- och dalbana

Ena dagen ligger jag mest i sängen och grimaserar av smärta. Nästa dag kan jag gå till skolan och ser hur pigg ut som helst. Nästa timme kommer smärtorna mer intensivare och jag blir sängliggandes igen. Det är precis så dem här dagarna och timmarna sett ut. 

 

Mina senor till handlederna och tummen är värre idag och det gör det svårt att skriva här. Det värsta är när handlederna hindrar mig från att till exempel hålla i en gaffel! Hur ska jag kunna äta något över huvudtaget när händerna, käkleden och halsmandlarna hindrar mig?! Livet bara stället till det för mig just nu. Och det är ju skitelakt!

 
När det går så här upp och ner måste min kropp ha uppror. Det är inte normalt att ena stunden ha ett normalstort knä och nästa timme ett knä som ser ut som en fotboll. Eller två händer som fungerar för att nästa dag totalt vägra fungera. Det går inte att leva obemärkt utan att känna det i kroppen. Inte bara för att smärtan på VAS-skalan stiger, utan också för att jag blir helt slutkörd. Krafterna försvinner. 
 

Mitt vänstra knä är svullet. Det var varit så till och från i en vecka. Men igår satt det fart ordentligt. Det tog bara några få timmar för knä att fylla på sig själv. Idag går det inte att räta ut eller böja benet. Jag är rädd för att byxorna ska spricka. Det är svårt att gå men jag är van. Under högstadiet var knäna så här mer konstant än ofta! Ibland båda knäna samtidigt. Men jag var med på idrotten ändå. Ja, jag ramla ihop några gånger men det var värt det varje gång – det lovar jag! Det var så kul och jag hade inte velat missa det för allt i världen. Men nu svullnar knäna upp fast jag tar det lugnt och kör sjukgymnastens egna ”fjollövningar”. Det känns inte okej! Inte alls. 

 

 

Det här var igår när vänstra knä började svälla upp...
 
 
• Kategori: KampenTaggar: Knä, Smärta, VAS-skalan, grimaserar, halsmandlar, högstadiet, inflammation, knä inflammation, käkleden, sjukgymnast, skolan, svullen, sängliggande; • Kommentarer (0)

Kommentera här: