Hope is by my side, I will be alright

 

Jag och sjukgymnasten brukar skoja lite. Eftersom jag inte kan sträcka ut båda benen som alla andra så kan jag istället försöka satsa på att vara brunast till studenten. Jag vill mest det för att dölja "den bleka anemiska charmen" jag brukar ha när jag har dåliga blodvärden. Det har jag försökt med idag - att bli brun. Men istället för att plugga utomhus har jag idag haft vattenkrig och lekt en massa andra saker med lillasyster. Allt på ett ben. Eller nja… jag gjorde mitt bästa. Jag vill inte överanstränga mig men samtidigt bryr jag mig inte så mycket längre om det blir värre(fast samtidigt gör jag det). Jag får ändå börja om från början efter operationen... 

 

Skolan håller nu på att rusta upp(vilket man borde gjort för länge sedan!!) inför nästa vecka när jag kommer i rullstol. Man fixar rampen som inte fungerade helt optimalt och man lagar dörröppnarna som inte fungerat på flera år. Det är bara tillfälliga lösningar, men man har lovat att ordna permanenta lösningar inför nästa läsår. Nu tar jag studentenom om två veckor men det kan ju komma fler efter mig som behöver hjälp. Det har skolan insett nu. Grattis! 

Kommentera här: