I väntan på hopp

Jag trodde aldrig att det skulle ta SÅ HÄR mycket på mina krafter att bada. Det var ju igår, inte idag! Jag har frysit konstant efteråt. Jag märkte redan att jag var kall när jag frös i bubbelpoolen... Men det gick aldrig över. Jag kunde inte sova i natt för att jag tyckte det var så kallt. Men med mjukiskläderna på och värmefilten påslagen idag har jag äntligen fått upp värmen och blivit lite piggare.
 
På eftermiddagen tog lillsyrran med mig på bio. Eller jag med henne? Jag tyckte det var läge att använda mitt presentkort som jag vann efter en skrivartävling för några månader sedan. Blev helt slut efter det. Orkar ingenting nu. Orkar inte äta. Orkar knappt prata. Orkar inte skriva mer... Men något måste man ju sysselsätta tankarna med annat än brott & straff och läkarkontakt med Sveriges alla sjukhus… 

Kommentarer:

1 Malory - kampen mot anorexin och depression:

Åh, efter att ha tittat igenom ditt arkiv ett tag måste jag bara säga att du är jättestark. Du får en motiverad till att forsätta kämpa!!

Svar: Tack så jättemycket för att du tycker jag är stark och kul att jag kan motivera dig att kämpa. Jag läste lite snabbt på din blogg och du verkar vara en otroligt stark tjej som trots ångesten ändå ser framåt. Det är jättebra. Kämpa på du med!!
Camilla Blomberg

Kommentera här: