Ansträngningsfeber

En del vaknar upp trötta på morgonen. Jag vaknar upp död. Så var det idag. Jag vet inte vad jag fick kraften ifrån att kliva upp och äta frukost och ta mig till skolan när det inte ens var en obligatorisk träff. Men jag körde på automatik. Jag ville dit. 

Sen kom febern som en våg som vällde över mig. Att gå i skolan två heldagar i rad funkade bara inte den här gången. Det blir för mycket. Jag känner att kroppen får storstryk av de mindre (men många) inflammationerna som finns. Jag är både tröttare än tröttast och har ondare än vanligt. 

Så jag åkte hem från skolan idag. Ett av mina "förnuftiga" beslut. Jag är egentligen den som aldrig åker hem. Man ska bara stå ut. Har man klarat att ta sig upp ur sängen så klarar man allt annat. Men jag var väl duktig som lyssnade på kroppen och insåg att det inte skulle vara värt det, att stanna kvar. Jag tog mig hem men jag minns knappt hur jag orkade eller hur jag gjorde. Jag antar att jag satte den ena foten efter den andra på väg till bussen. Men att jag "vågade" gå? Varför tog jag inte taxin? Jag hade lika gärna kunnat hamnat i en hög på backen längs promenaden så klen som jag kände mig. Jag antar att man inte tänker speciellt klart i en sådan situation. 

Så fort jag tvingat i mig lite lunch hemma satte jag på mig mjukiskläderna, bäddade ner mig i sängen bland två duntäcken och vred upp värmedynan på max. Jag frös i alla fall. Så jag virade in mig mer likt en jättekokong. Låg så i två timmar. Lyckades somna en timme. Sen vaknade jag upp helröd och blank i ansiktet och energi som överflödat till svett.

Nu mår jag i alla fall lite mindre sämst. 

• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: ansträngning, feber, ont, skolan, sova middag, svett, trött, värme; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Amanda:

Hej
Jag har barnreumatism (JIA) och bechterews, är 19 år nu. Jag sökte på ansträngningsfeber och kom då till din blogg, (jag har varit inne på den tidigare, du är en riktig kämpe!). Jag misstänker att jag har ansträngningsfeber för jag hade feber från oktober till december, vi kom fram till att det är sjukdomen som orsakar, sen fick jag ny medicin (Roactemra) och allt blev bra, sen fick jag jobb och nu har jag fått feber igen och haft feber i två veckor mellan 38 och 39 grader.
Jag ska göra en CT på alla körtlar snart då febern kan bero på förstorade körtlar tydligen.. men det kan även vara ansträngningsfeber och då jag såg dig skriva om det känns det verkligen som att det kan vara just det jag har.
Jag skiver till dig nu för jag vet inte vad jag annars kan göra, och du verkar vara i samma situation. Vad kan man göra åt ansträngningsfeber, går det att behandla? Hoppas verkligen du svarar:) trots att detta är ett gammalt inlägg...
/Amanda

Svar: Hej Amanda! Kul att du hittat tillbaka! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det är "kul" att få ta del av andra berättelser och höra hur andra har det. Det låter som du har det väldigt tufft. Men jag märker att kämparglöden lyser igenom det du skriver. Att du trots feber och smärta ändå inte ger dig och fortsätter. Det är starkt och bevis på äkta krigarinstinkt! ;) Jag har tyvärr inget mirakeltips angående febern. Jag brukar försöka äta en ordentlig måltid och sen ta en alvedon eller två och lägga mig och sova ett par timmar. Sen vaknar jag och är piggare. Jag hade ingen aning att febern kunde bero på förstorade körtlar. Jag håller tummarna att det blir så bra som möjligt för dig!! Jag har snarare problem med för låg temp nu. Jag har haft så lågt som 34 fast jag inte ens varit ute...
Jag vet inte om du blev så mycket klokare av mitt svar men jag är glad att du skrev hit och jag önskar att det går så bäst det bara kan för dig och din kamp!
Kramkram :)
Camilla Blomberg

2 Amanda:

Jaha okej jo det är väl det man får göra helt enkelt, ta febernedsättande och sova:) Men det är din läkare som har sagt att du har ansträngningsfeber eller?
Jo det här med körtlarna fick jag reda på idag.. nu blev jag nästan lite rädd att min läkare syftade på lymfom, då det är det enda jag kan hitta som stämmer överens med symtomen.. hursomhelst bra att jag får göra en undersökning av körtlarna i alla fall.
Ändå jobbigt att man inte kan göra mer än att ta febernedsättande angående ansträngningsfebern.. Det går ju som inte att fungera som människa med hög feber varje dag.. just nu försöker jag ta mig in på läkarprogrammet via högskoleprovet, går sådär med febern. Det är bara att kämpa på!:) Får ha dig som inspiration, du är en riktig kämpe!
Kram Amanda

Svar: Hej igen! Det här med febern är det inget som läkarna sagt är just ansträngningsfeber. Utan mer att det är "sånt som kan bli" när man har mina sjukdomar. Det är snarare jag själv som valt att kalla det för ansträngningsfeber eftersom det ofta varit i samband med ansträngning.
Ja absolut, det är jättebra att läkarna kollar upp för att vara helt säkra. Då först kan man också veta vad man ska göra för att behandla. Det jobbiga är just ovissheten och pendla mellan hopp och frustration. Jag hoppas det blir bra för dig!
Åh vad spännande att du vill söka läkarlinjen. En aning avis! Men förstår också att det är riktigt tufft. Eftersom febern dyker upp vid ansträngning så borde ju botemedlet vara att ta det lugnt. Men det är förstås jättesvårt när man vill prestera så mycket. Ibland kanske man också "passar på" medan man mår okej för att "hinna med" innan febern slår till. Eller har jag fel? Så gör jag ofta. Man pressar sig själv till max och kanske ligger det lite i det att man måste försöka bromsa sig själv. Men det kan förstås också ta energi att göra så. Jag vet helt ärligt inte vad man ska göra...
Ja du är en riktig fighter i alla fall som inte ger dig! Är mäktigt imponerad av dig! Fortsätt kämpa och häng i Amanda! Du gör det väldigt bra!
Styrkekramar
Camilla Blomberg

Kommentera här: