Arenan för kamp

Maj 2013 - precis tagit bort alla 28 stygn! Jag var fortfarande svullen. Knä var så äckligt fult med alla sårkanter att man nästan mår illa. Hoppas min lilla armé inte är allt för känsliga för bilderna. Jag har inte visat dem tidigare. Ville bara visa er hur det faktiskt såg ut. 
 
Jag har inte så mycket att skriva idag. Imorgon ska jag i alla fall till sjukhuset och träffa min F.O. (Field Officer). Min ortopedläkare för knä. Då först vet vi om det blir en ny operation eller vad de annars tänker hitta på för att bromsa försämringen i knä. Eller så finns det inget mer man kan göra. 
• Kategori: Kampen • Taggar: 28 stygn, ortoped, svullen, öppen knä operation; • Kommentarer (7)

Kommentarer:

1 Josefine:

Jag tillhör inte din lilla arme, men nej, ingen är nog för känslig för bilderna. Vi har liksom sett dina knän i alla vinklar som över huvud taget existerar.

Synd att du själv tycker att dom är äckliga. Alltså skulle du tycka att t.ex jag som har ärr från topp till tå är äcklig..tack...

Och ett tips: "om du inte vill få på print" att dina ärr är vanprydande så är det ju bara att skita i att skicka in bilderna till försäkringen!

Sorry, orkar inte läsa din blogg mer..

Svar: Förlåt om jag på något sätt gjort dig upprörd Josefine, det var inte meningen. Jag önskar jag haft en bild invärtes att visa upp också - vore lite fränt - för den vinkeln saknas!;)

Jag tyckte knäna kändes "äckliga" för jag minns smärtan och hur dåligt jag mådde - det var så nytt och känsligt där. Inte att ärret i sig är fult. Det blev inte strålande snyggt, men okej. Det är mitt SEGERBEVIS som jag tjatat om så jag är inte så brydd av mig. Dessutom skriver jag min upplevelse av att vara sjuk. Det är ju MIN sak vad jag tycker om MINA ärr. Men som sagt, jag tycker inte att mina ben är äckliga. De var bara så uppköttade förra året och det tog ett tag innan det sjönk in. Det var lite det jag ville förmedla. Att det är okej att tycka att allt inte är så okej jämt. Men för den saken menar jag inte att jag tycker att jag, eller någon annan, är äcklig.

Så ursäkta för att du tog åt dig. Men det tycker jag inte du behöver göra. Det är ju lite som om jag skulle känna mig tjock och alla som är större än mig skulle börja ta åt sig och känna sig som värsta fetton och tro att jag tyckte de var tjocka... Det är ju MIN upplevelse av mig själv. Vad du tycker om dig själv, det är din sak. Jag tycker synd om dig om du tar åt dig.

Okej Josefine, det är helt upp till dig om du vill vara med i min lilla armé och fortsätta läsa eller inte. "Hejar" inte du på mig, så är det ditt beslut. Då är det så. Jag har en hel armé som jag vet står bakom mig.
Camilla Blomberg

2 Josefine:

Det är lugnt o vi har alla olika erfarenheter o referenser. Jag blir kallad för "lapptäcket" på sjukan pga alla ärr.. Någon slags sjukhushumor o jag försöker att inte bry mig. Det blir laddat när man läser "äckligt" om ett ärr. Jag förstår att det är DIN upplevelse, men det är klart att man börjar undra vad du skulle tänka om mig, vad andra tänker om mig, om jag inte gick heltäckt med kläder.. Jag hoppas att iaf vi sjuka inte dömer varandra. Det är tufft redan som det är och det finns en jobbig historia bakom varje ärr.

Svar: Hej igen, kul att du är tillbaka - och så snart! ;)Jag tror att jag förstår lite vad du menar i det du skriver. Synd att du ska bli ledsen av orden på sjukhuset, men förstår om det sårar även om det säkert inte är med avsikt från deras sida. Jag har själv varit där att man får höra deras sjukhushumor som kanske inte varje gång gör en på bättre humör, snarare värre. Det beror mycket på hur man själv mår just då. Det är en svår sak för läkarna att känna av vad patienten klarar av att höra och jag tror man själv får vara tydlig med vad som känns okej. Berätta för dina läkare att du inte tycker det är okej, hur du känner när de säger så där. Jag tror det kan hjälpa att slippa det ångestfyllda med det.
När jag var jättesjuk för några år sedan, man trodde jag hade tjocktarmscancer, och personalen skämtade om att jag lämnade så mycket blod att jag skulle kunna göra en blodtrasfusion - då blev jag ledsen. Tyckte de kändes jättehemskt att höra. Men idag försöker jag skämta om det jag med. Idag vill jag att man skämtar och pratar det "krigssopråk" jag gör! Att jag ska göra en "stagedive" på operationsbordet eller vara en mänsklig nåldyna eller vrålar som tarzan när smärtan är som värst.... För det är så jag klarar av att hantera det tuffa. Det skapar en slags distans. Det är mitt supervapen mot allt ont. Men det funkar kanske inte för alla.
Jag hoppas du förstår att jag inte på något vis menar något illa. Visst är det så att man undrar vad andra ska tycka. Det känner jag igen. För om inte andra accepterar en, vem kommer göra det då? Men jag tror att tycker man det själv är okej, så kommer andra också se det.
Så är det. Varje ärr har sin historia. En berättelse som talar om att du vunnit vad än som försökte göra dig illa. Var stolt för att alla ronder du vunnit, du är en segrare. En multisegrare! :)
Camilla Blomberg

3 sandra♥♥:

vilket långt ärr

Svar: Ungefär 20cm! Som en skollinjal. Kram
Camilla Blomberg

4 Tessie:

Hej! Först vill jag bara säga grym du är som kämpar på! You go girl !!! Undrar hur det är att plugga utredningskrimonologi distans Gävle ? Är det många obligatoriska träffar i Gävle ? Tror du att man skulle kunna jobba vid sidan av om man är en tjej utan barn med massa tid och driv? Som sagt kriga på! Förebild ! Kram tessie

Svar: Hej Tessie! Kul att du hittat hit. Tack så jättemycket för alla fina ord till att börja med!

Jag tycker det är jättebra att plugga på distans. Men distans i gävle är kankse inte ”distans” så som många tänker. I början hade vi träffar (seminarium) minst en gång i veckan i Gävle som var obligatoriska. Så bor du jättelångt bort så skulle jag rekommendera att flytta närmare. Vet att många tvingades hoppa av för att de inte kunde pendla med flyg varje vecka liksom…

Sen hade vi någon kurs med grupparbete. Då bestämmer man själv om man kan jobba via datorn men lättast är ju att träffas in real life. Men det där bestämmer man ju själv. Vet att det inte blev lika ofta vi hade obligatoriska träffar under vårterminen. Men, det är fler träffar än man tror att det ska vara vid en distansutbildning. Det är för att den är ”studieortsbaserad distans”. Alltså att man ska åka till Gävle för att där ifrån läsa på ”distans”. Många föreläsningar är dock via datorn som du kan titta på hemifrån – det är jätteskönt!

Det är jättesvårt för mig att säga om du klarar av att jobba på sidan om. Jag kan bara svara för mig och det är att jag aldrig skulle kunna jobba och plugga samtidigt. Men det beror på min hälsa. Jag vet exempelvis några i min klass som jobbar (men inte heltid), har barn och pluggar samtidigt. Så det går nog om man är duktig på planera och orkar.

Tack igen för dina ord och om du har fler frågor så här av dig, annars kan du läsa lite här på länken som jag skrev till några andra som ställt liknande frågor som du. Läs här:

http://krigszonen.blogg.se/2013/october/angaende-kriminologin.html

Kram
Camilla Blomberg

5 sandra♥♥:

du får så många komentarer så snabt

Svar: Det är ju du som skriver så många gullegumman ;)
Camilla Blomberg

6 Matilda :

Vilken kämpe du är!

Svar: Tack Matilda vad roligt att höra! Jag har läst lite på din blogg tidigare och kan bara säga tack detsamma till dig! :)
Camilla Blomberg

7 Tessie:

Tack för snabbt och utförligt svar !! Betyder mycket att få höra från någon som faktiskt studerar ! Har sökt till hösten , skulle vara otroligt kul att komma in ! Bor dessvärre långt ifrån men jag får lösa det , om jag kommer in !
Tusen tack , lycka till med studier och keep up the good work ! Bra blogg ! Kram

Svar: Inga problem! Bara att höra av dig om du har fler funderingar. Jag svarar på allt. Håller tummarna för att du kommer in! Det är väldigt spännande studier! Tusen tack själv för så fina ord och vi ses kanske i korridoren till hösten! kram :)
Camilla Blomberg

Kommentera här: