krigszonen.se

Det är precis vad jag försöker med nu: maxprestera. Som alltid. Jag läser och skriver. Sen när jag gjort det så skriver och läser jag lite till. Men det ger resultat! Exempelvis den där rapporten jag skrev på helt själv medan de andra var 3-4 personer om att skriva. Den på ca 10 sidor. Den jag tvingades skriva på två dagar istället för på två veckor - den klara jag! Det kändes som en stor seger. Eller egentligen var jag ganska likgiltig inför att ha blivit godkänd på hela kursen. Jag ryckte på axlarna och ungefär "jaha, vad bra att jag slipper komplettera" och gick och la mig. Det är inte så att jag tycker det är lätt i skolan. Tvärtom. Men jag har bara för mycket i huvudet att det här känns, i jämförelse, som en väldigt obetydlig grej. Allt det där som för många av oss utgör vår vardag med flingor och mjölk, skolböcker, försenad buss, kaffe, gator och dåliga serier på tv:n. Det är liksom ingenting. 

Nu har i allafall nästa kurs i skolan dragit igång och nu är det förberedelser inför en kommande salstentamen jag jobbar med. Min fösta. Det är en helt annan sak att försöka minnas det man läser, och på att få ner det i en rapport eller liknande. En uppsats kan man jobba med under längre tid och ta pauser när man inte längre orkar fokusera. Man delar upp sina krafter under de dagar man skriver. Orkar man inte en dag så kan man skriva på nästa. Men en salstenta är som ett prov och man tvingast prestera där och då. Allt på en gång. Under x antal timmar. Det finns inget "jag tar en paus och sover middag". På en salstenta så måste man bara köra på och hoppas att just den dagen är en bra dag. Det är i alla fall skönt att jag kommer bli berättigad anpassad tentamen. Istället för att sitta och skriva för hand i 3-4 timmar kommer jag få skriva på en dator. Generöst.