Sommarkväll
Jag har börjat berätta om ”min lilla hemlighet” för några fler nu. Det kändes inte så ångestfyllt att komma med avslöjandet som jag först trodde. Det känns till och med bättre efteråt. Bara för att jag hatar mig själv, så betyder inte det att andra också gör det. För som sagt, det är fullt logiskt varför jag gjort så här och jag tror ni hade gjort lite samma sak. Det känns skönt att veta att det trots allt är en fullt normal reaktion i en onormal situation. Men jag är väldigt hård mot mig själv.
Det är svårt att skriva en uppriktig och ärlig version om jag är så här självkritisk. Det är lätt att det kommer ut på fel sätt. Men ju mer jag pratat om det, desto modigare blir jag och vill berätta. Jag vill dock helst låta er höra det från mig, innan ni läser det här på bloggen. I alla fall er som vill och kan lyssna.
Så härligt! :)