Sommarkväll

Igår blev det en fin sommarkväll. Maria kom över hit. Vi åt pizza på uteserveringen, godis från hemmakväll och sen bara massa prat liggandes på soffan med proppmätta magar fram till klockan tolv på natten. Precis som det ska vara!  

Jag har börjat berätta om ”min lilla hemlighet” för några fler nu. Det kändes inte så ångestfyllt att komma med avslöjandet som jag först trodde. Det känns till och med bättre efteråt. Bara för att jag hatar mig själv, så betyder inte det att andra också gör det. För som sagt, det är fullt logiskt varför jag gjort så här och jag tror ni hade gjort lite samma sak. Det känns skönt att veta att det trots allt är en fullt normal reaktion i en onormal situation. Men jag är väldigt hård mot mig själv.

Det är svårt att skriva en uppriktig och ärlig version om jag är så här självkritisk. Det är lätt att det kommer ut på fel sätt. Men ju mer jag pratat om det, desto modigare blir jag och vill berätta. Jag vill dock helst låta er höra det från mig, innan ni läser det här på bloggen. I alla fall er som vill och kan lyssna. 
 

Kommentarer:

1 carro:

Så härligt! :)

Svar: verkligen! :) :)
Camilla Blomberg

2 Rebeca:

Hej Camilla! Jag behöver råd från en erfaren krigare. Jag undrar om du skulle kunna dela med dig av dina erfarenheter av inflammation i käkleden. Jag vet att du har skrivit massor om det innan, men hittar inte något inlägg om det just nu. Det känns som att jag krigar mot en inflammation i min vänstra käkled och jag har inte haft dessa problem innan med min reumatism. Känns som att halva ansiktet är stelt, det gör ont att gapa och skratta. Om du har några tips med får du gärna dela med dig av hur det känns och hur man härdar igenom skiten. / Rebeca

Svar: Hejsan! Jag har ofta upplevt mest en ömhet i käklederna. Alltså att det varit svårt att gapa stort, äta och ibland prata ordentligt. Även sova på sidan för att det ömmade mot kudden. När jag var mindre hjälpte det att bita på något knaprigt. Idag funkar inte det så bra. Då blir det lätt soppor och gröt. Alla sega brödbitar och segt godis går bort. Allt det där som innebär maxgap och sneda vridningar. Att gäspa undeviker jag så länge jag kan. Jag tvingas ALLTID hålla emot med händerna eller så biter jag mig i fingret för att göra det lättare. Ibland fungerar det att lägga på en lätt varm värmekudde mot käklederna. För att få bort inflammationen kan man förstås prova sådan där voltarengel som är inflammationshämmande och smörja in. Annars kan man ju ta kortisonsprutor rakt in i leden. Det gör ONT, men det brukar hjälpa efter ett par dagar.
Jag vet inte om jag kan komma med fler överlevnadsstreategier. Bettskena? Försöka slappna av? Hålla i hakan för att avlasta? Du kan om du är inne på datorn och läser bloggen söka i sökrutan efter ex. "käkled" eller liknande för att bläddra kring inläggen som handlar om mina käkleder, om du vill gå in lite djupare om käklederna. Återkom om du har fler funderingar! Kram!
Camilla Blomberg

3 Kicki:

Hej igen :) ser inga svar på förra inlägget så testar här :)
Har du tömmt dina knän på vätska ngn gång? Ska ev göra det imorgon men vill verkligen inte :(
Massa kramar till dig

Svar: Hej Kicki! Ledsen för sent svar. Jag försöker svara så fort jag hinner med. Jag har tömt båda mina knän MASSVIS med gånger sedan jag var åtta år. Typ varannan månad i 10 år... Det sticker till lite med nålen. Men det går förvånansvärt bra tycker jag. Sen suger man ut vätskan och det är det som kan kännas väldigt obehagligt beroende på hur mycket vätska man har i knä. Men samtidigt så "lättar det på trycket" och känns väldigt skönt. En del läkare väljer att lägga handen över knä för att pressa ut det sista. Det kan också vara lite obehagligt. Med en riktigt skicklig läkare så går det oftast väldigt bra. Man kan få lite bedövning i sprutan samtidigt som kortisonet sen sprutas in. Ofta känna man sig lite öm och ostadig på benen efteråt och kryckor rekommenderas första 24h. Sen kommer den explositionsliknande smärtan av kortisonet som verkar i kroppen. Men det är ju bra. Det betyder att den krigar ut alla elaka inflammationspartiklar. Inom ett par dagar så är knä bra igen. Så är det allt som oftast för mig. Jag har kunnat haft vätska på över 100 ml.

Du kan läsa om en gång när jag var till läkaren och tappa ur knä på ledvätska här:

http://krigszonen.blogg.se/2012/september/for-att-sprutor-fa-fara-till-doktorn-ga.html

Förlåt igen att jag inte svarat tidigare. Kramar i massor!
Camilla Blomberg

4 Kicki:

Tusen tack för svar :) det blev ingen tömning, tydligen fått en inflammation i ett muskelfäste så får vänta till röntgen i höst.
Kan vara biverkning av symphoni sprutan men hoppas inte det.
Hoppas du haft en fin dag
Kram <3

Svar: Skönt att du slapp tömma men förstås tråkigt att den troligtvis sitter i muskelfästet. Hoppas det blir bättre snarast möjligast för dig. Hoppas också att det inte är en biverkan!! Jättekramar!
Camilla Blomberg

5 Rebeca:

Hej igen och tack för svar och alla bra tips. Jag ska testa voltarensalvan! Reumatologen har i alla fall gett mig en kortison på fyra veckor nu så jag hoppas att det hjälper och att jag slipper sprutor i käklederna. De rekommenderade att kyla kinden och inte prata för mycket. Men hur lätt är det att vara tyst hela tiden? :P Haha.

För mig började det hela med att jag fick ont i öronen förra veckan med en lockkänsla. Sen kände jag mig svullen i kinderna och stel i ansiktet. Jag trodde att jag inbillade mig först och bara letade fel hos mig själv. Men gick ned till sjukhuset sen i alla fall och de sa att jag hade öroninflammation, fick antibiotika. En dag senare vart jag så stel i min vänstra käke så jag inte kunde gapa ordentligt. Hur stor är chansen och både ha öroninflammation och inflammation i käkleden? Maximal otur kallar jag det.

Kram

Svar: Kul att mina tips kunde vara till nytta! Jag hoppas det blir bättre för dig så snart som möjligt. Du har verkligen det tufft. Men bra att du inte ger dig. Din kämpaglöd lyser igenom det du skriver. Kramkram!
Camilla Blomberg

Kommentera här: