krigszonen.se

Det var ett tag sedan jag skrev om utredningen kring de ”ryckningar” jag hade efter senaste operation. En månad ungefär. Men utredningen går sakta framåt, för den som undrar.

 

Läkarna säger att man gjort flera EKG tidigare, men att undersökningarna inte har visat några arytmier på hjärtat (å andra sidan kan man inte veta säkert om jag inte är uppkopplad till EKG samtidigt som när jag svimmat). Men nu vill läkaren gå vidare och säger ordagrant "Jag tycker det är bättre att diskutera med neurologläkare om misstanke om epilepsi."

 

Ja, jag var ensam när nyheten kom.

 

Jag har försökt slå bort tankarna om det och glömma. För det är vad jag tror att alla andra gör. De säger ju hela tiden ”men du mår ju bra nu” när jag försöker uttrycka min oro. Precis som om faran är över. Men hur ska man kunna veta det?? Ja, jag har kanske inga symtom just nu. Men sådant kan ju plötsligt förändras. Speciellt om det skulle vara epilepsi. Det kan ju komma som en blixt från klar himmel – utan minsta förvarning. Klart jag oroar mig! Och det gör mig besviken och ledsen att det jag känner inte tas på allvar.

 

Hur som helst är det epilepsi jag ska utredas för nu. Om det är det, vad kommer hända då – med allt? Det är så mycket som kan tänkas påverka. Nu och för all framtid. Jag är liksom DÄR framme i tanken innan jag vet svaret. Som för att jag ska vara förberedd och kunna ta ett eventuellt besked lättare, inbillar jag mig. För då har jag redan hunnit skapa en beredskapsplan i huvudet och jag vet hur jag ska handla, om eller när "katastrofen" inträffar. Jag är väl rädd för att jag skulle stå helt handlingsförlamad och panikslagen om jag inte listar ut en plan redan nu. Jag vet inte om det fungerar så. Men min hjärna kan inte låta bli att tänka hundra steg fram. Ibland försöker jag förstås stoppa paniktankarna. En viss gräns måste jag nog ändå ha. Annars kantas vardagen jag lever i just nu av den panik som bara kanske kommer att komma längre fram. Tänker jag på det nu så får jag ju bara hantera paniken dubbelt upp, eller helt i onödan. Om ni hänger med i hur jag resonerar.