krigszonen.se

Examensarbetet i utredningskriminologi är godkänt - med bravur - och uppsatsen har nu idag blivit publicerad på nätet!! Det känns hur bra som helst! Jag är nu utbildad superhjälte. Det finns många olika hjältar. Men jag är precis som Batman. En crime-fighter. Brottsbekämpare. Mitt nya namn går under täckmanteln Batmilla. ;) Jag kommer kanske inte springa omkring i mantel och bekämpa brottslighet på samma sätt som Batman. Men jag kommer göra det på mitt egna vis. Utefter de förutsättningar jag har. För de finns. Jag vet inte än hur jag ska göra det. Men hela mitt liv har jag lärt mig att fortsätta försöka - och det tänker jag fortsätta med. Och det är egentligen det som räknas. Det är så en äkta superhjälte gör. 

 

Hur många här har egentligen som barn drömt om att bli en superhjälte när de blir "stor"? Jag gjorde det i alla fall. Jag tänkte nog i förstahand på Superman. Men oavsett hur många träd jag hoppade ifrån, så flög jag alltid lodrätt ner i backen. Jag var i alla fall supersnabb från trädet ner till marken. Men utbildad Batman känns stort det med. Kanske större när jag tänker efter? Batman är ju en "vanlig" människa - precis som jag - utan övernaturliga superkrafter, men som ändå lyckas göra stordåd och bli en hjälte. Batman vänder det tragiska han varit med om till att hjälpa andra människor i nöd. Det tycker jag egentligen är störst av allt.

 

Jag är också en superhjälte nu. På riktigt. Min dröm slog in. Inte bara som med ett knäpp med fingrarna som jag kanske får det att låta som. Jag har inga övernaturliga superkrafter och kämpade hårt för att bli en superhjälte. Först kämpade jag för att komma in på en skola som utbildar människor till hjältar. Konkurrensen var stenhård! Jag menar, kom igen, det var en utbildning för att bli en superhjälte! Men jag tog mig in. Jag genomgick operation efter operation efter operation efter operation samtidigt som jag skrev tentor och uppsatser med minst godkänt som resultat. Naturligtvis vek även jag ner mig ett par gånger och tvivlade på mina egen förmåga. Jag är ju bara en människa. Och det är faktiskt okej! Jag vet att även superhjältar faller. Jag missade en kurs (ca 5 veckor) när jag låg inlagd på sjukhuset efter en av de stora knäoperationerna (för att jag skulle lära mig gå igen). Men det läser jag in lätt som en plätt i höst! Den sanna styrkan ligger ju inte i att aldrig falla. Utan i att ta räkning, resa sig upp igen och fortsätta slå ett slag för det en tror på. Dessutom vet ju alla att en äkta superhjälte i slutändan alltid vinner. Oavsett hur mycket stryk hjälten får och oavsett hur många gånger hjälten slås ner om och om igen. Hjälten segrar. Alltid.