Plåster på såret

Jag har haft ett tredje ”anfall” med ryckningar. Just i natt har jag i alla fall sovit lugnt! Men det känns lite smått ångestfyllt att lägga sig om kvällarna eftersom jag inte vet om jag kommer vakna av att jag börjar krampa igen. Men det kanske är värre om jag inte vaknar av det? Fast vad vet jag vad som händer om jag skulle sova eller vara medvetslös… 

På sjukhuset fråga de mig om jag inte tyckte det var läskigt, det som hänt och händer. Jo, svarade jag. Nissarna på neurologen sa att jag kanske borde kommit in till sjukhuset eftersom man faktiskt inte vet vad ryckningarna beror på. Jag vet bara att min läkare sa att jag skulle höra av mig ifall jag fick fler kramper/ryckningar eller svimningar. Så jag rapporterade om de här tre tillfällena så snart jag kunde, det vill säga när påskhelgen var över. Men jag hade inte en tanke på att jag kanske borde rapporterat akut… Det bästa är ju att ta tester NÄR det händer och inte efteråt. Men lätt vara efterklok.

Hur som helst har nissarna slagit sina kloka huvuden ihop och en ny läkare ska komma med ett expertutlåtande. Magnetröntgen har jag redan nästa vecka!

Nu ska jag hugga Simponi-sprutan i benet och käka en bulle som ”plåster på såret”.
 
• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, epilepsi, kramp, ryckningar, simponi; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Amanda CL:

usch hoppas verkligen de hittar nåt svar <3

Svar: Jag med <3 Stora kramar!
Camilla Blomberg

2 Eva:

Man gör så gott man kan, eller hur? Jag håller tummarna för dig.
Många kramar
Eva

Svar: Alltid sitt bästa. Håll tummar och tår och öron. KRAM!
Camilla Blomberg

Kommentera här: