krigszonen.se

Käkläkaren stod på schemat i onsdags. Tanken var att jag skulle få min nya bettskena. Men den passade inte så bra. Bettskenan skulle behövas slipas för att passa. När de korrigerar bettskenan brukar de slipa lite på skenan, sen måste jag prova den, sen slipar det lite till och så provar jag igen. Om och om igen tills den sitter bra. Sist höll de på i en timme för att få den perfekt. Men eftersom jag har så trasiga käkleder ville de inte att jag skulle behöva gå igenom den här proceduren igen. Istället skulle de skicka bettskenan till några specialister som får ”grovslipa” den först. Jag fick bara göra ett nytt avtryck och hoppas den passar bättre då. Som uppmuntran fick jag ett påskägg från sjukhuset med ett gäng färgglada tandborstar! Ibland får en vara liten fast en är stor. 

 

I natt har jag sovit ganska dåligt. Jag har haft många korta ryckningar/kramper i kroppen. Kanske lite likt de jag hade i ena armen efter operation. Skillnaden var att den här gången satt det som i centrum i hela kroppen. Ibland kunde jag nästan känna ”snart kommer det en”, och så någon sekund senare drogs liksom kroppen ihop i fosterställning i korta stötar efter varandra. Sen kunde jag vila en stund (vet inte hur länge eftersom jag halvsov). Sen började det om. Jag vet inte hur många gånger det här hände i natt. Men jag hann bli riktigt less när det närmade sig morgonen! Eller kanske mer att jag började bli lite orolig över vad f*n det är som händer!? Det är nästan så jag har träningsvärk i magen av att jag krampat ihop med hela kroppen... Jag kände mig ganska eländig när jag klev upp i morse och började blöda näsblod också… Men jag mår okej nu! 

 

Jag hade en deal med neurologen att om det här händer (att jag får ryckningar/kramper igen) så skulle jag prova en medicin för epilepsi i väntan på vad eventuell magnetröntgen över hjärnan visar. Men det är bara två veckor kvar till röntgen att jag kanske ändå avvaktar. Det beror på hur det här utvecklar sig.