krigszonen.se

Idag har jag varit i Valbo hela dagen! Nästan från att de öppna till att de stängde. Det fanns ju så mycket att titta på en regnig lördag. Jag köpte i alla fall ett par vandringskängor. Jag behöver det inför mitt kommande äventyr! 

 

Jag har tittat länge efter att par kängor. Men det blev lite som en belöning att köpa skorna just idag. Jag tog nämligen min Simponi-spruta i morse och då satt det extra fint med en liten present efteråt. Inte för att sprutan gör speciellt ont, men för att jag mår lite sämre (illamående, frusen, trött, hängig osv.) dagarna efteråt. Då behövs en liten uppmuntran! Det kommer kanske kännas lite mindre skruttigt veta att jag inom en snar framtid kommer få använda skorna. Det brukar bli lite lättare att ta sig igenom en ”svår” period om man har något att se fram emot. Och ibland behöver man helt enkelt påminnas och hitta små belöningar längs vägen dit. 

Det är lite läskigt med sådana här planer på äventyr känner jag. Läskigt som i att jag tar risken att bli besviken om kroppen inte klarar så mycket som jag skulle önska. Läskigast vore om kroppen tar storstryk och jag måste genomgå nya operationer. Jag vågar inte riktigt lita på att kroppen fixar vad som helst... Men ju mer jag provar och försöker (förnuftiga saker förstås, oftast) och faktiskt klarar, desto mer känner jag att jag vågar prova. Jag blir modigare. Nu ska jag snart ut på ett litet äventyr som var helt otänkbart för bara 3 år sedan. Jag har ingen aning om jag klarar det jag ska göra. Men inget skulle ju någonsin hända om jag inte vågade försöka! Jag skulle kunna vara superförsiktig och ha ett blekt halvliv. Men jag är mer levande så här. Och det är något helt annat.