Tjänsteresan gick till Orbaden

När jag gick på gymnasiet skulle vi åka på någon mindre klassresa till Orbaden. Jag kunde tyvärr inte vara med på grund av mitt knä som var förstört då. Läkarna sa att jag inte fick utsätta mig för den ansträngning det skulle innebära för knät att bl.a. åka buss. Bara själva stillasittandet var ”farligt”. Jag fick ju inte ens sova utan att ha benet i en ställning för att förhindra sammanväxningar... Hur som helst fick jag en andra chans att åka till Orbaden nu! Det är inte samma sak att åka på klassresa som att gå på konferens med andra myndigheter och äta julbords-mat (tuggandet efter op går helt okej, men jag är fortfarande lite sned i käken som ni kanske ser?). Men ändå. Det kändes lite bra att få ”ta igen” det jag missade under gymnasiet.
 
Jag och min jobbarkompis lyssnade på jullåtar och sjöng med för full hals under resan dit. Men det bästa i Orbaden var nog att sitta ute i varmvattenpoolen. Det är förstås inte riktigt min grej att sitta still i en pool med en drink i handen (som många av de andra gjorde), så jag försökte istället kasta snöbollar och träffa ett träd för poäng. Jag fick med mig några av de andra efter en stund också. :)
 
Det kändes bra att åka iväg på en liten 2-dagars tjänsteresa så här i slutet på året innan jag slutar på Socialtjänsten. Det blir ett fint minne jag kommer ta med mig. 
 

Kommentarer:

1 Eva:

Jag tror att man ta igen mycket som man missat i livet på ett senare stadium.
Låter som en trevlig tjänsteresa. Så trist att du ska sluta på jobbet.
Kramar

Svar: Ibland kan små ögonblick av glädje utrota långa perioder av smärta. Så det är nog sant att man kan ta igen lite. :)
Ja det känns lite vemodigt att sluta. Men nu börjar mitt vikariat lida mot sitt slut och jag får börja söka mig mot nya uppdrag och utmaningar!
Kramkram
Camilla Blomberg

2 Andreas:

En avkopplande och trevlig upplevelse hjälper alltid i tillfrisknandet, som jag hoppas går åt rätta hållet. Just din positiva ställning till livet kommer man långt med och jag önskar att jag ibland hade styrkan att vara lika underbart positiv som du. Hoppas att vad än du får i nästa steg i livet ger dig mening och glädje.

Svar: Så är det verkligen! Tack Andreas det var fint och roligt att höra. Ja, något nytt börjar och det är ju spännande. :)
Camilla Blomberg

Kommentera här: