Bättre än ett bokmärke

Bettfysiologin stod på schemat under förmiddagen idag. Jag har fått vänta några månader efter senaste operation för att käkleden ska läka tillräckligt för just det här besöket. Jag var tvungen lära mig gapa tillräckligt mycket för att få plats med sådan där ”geggamoja” i munnen för att kunna göra ett avtryck. Idag, ett halvår efter operation, fungera det. Men det krävdes fyra händer plus mina två egna för att få upp munnen och samtidigt hålla emot för att det inte ska bli för mycket. Det kändes som det kunde gått hur som helst när de brottades med käken. Ont gjorde det. Men det lyckades!
 
Sen skulle jag bita som i en grå ”lerklump” för att få ihop rätt bett (bettet ändras efter en stor operation). Jag kunde inte bita ihop så hårt. Läkaren fick lägga sina händer under min haka för att hjälpa till att bita ihop tillräckligt hårt. Det var inte heller speciellt smärtfritt och skönt. Men det gick bra. Lite öm i käklederna blev jag förstås efter allt.
 
Jag har fortfarande kvar min barn- och ungdomsläkare på käkledssidan. Jag fick inget bokmärke efter dagens besök. Men jag fick något mycket bättre! När den tuffa behandlingen var över la en nisse sin hand på min axel och sa ömt ”jag vet att det måste gjort ont, men det behövdes verkligen göras. Du har varit så duktig nu, Camilla.” Ibland krävs det så lite för att det ska kännas så mycket bättre. 

• Kategori: KampenTaggar: EDS, Gävle Sjukhus, Reumatism, Smärta, artrosfibros, bettfysiologi, inte ensam, operation; • Kommentarer (0)

Kommentera här: