Bollplank med mig själv

Min högra fot har varit inflammerad och svullen fram och tillbaka ett par dagar nu. Ena dagen är den synligt svullen och det gör ont, för att andra dagen vara nästan helt bra. Och så börjar det om. Det känns som sämsta möjliga tajmingen nu. Det finns förstås ingen dag på året då det ”passar”. Men ändå. Jag går väl mest runt och funderar på om jag ska försöka ”fånga” en dålig dag då jag är extra inflammerad och gå till läkaren så att jag kan få en kortisonspruta och bli bra relativt snabbt, eller om jag ska vänta ut det av sig själv (om det är möjligt?). Risken är att återhämtningen tar för lång tid. Alltså längre tid än till när jag behöver bli BRA. Jag ska ju ut på äventyr snart! Jag kanske ska strunta i att försöka planera att minimera "katastrofen”. Det brukar gå ändå. ...och så fortsätter jag bollplanka mina tankar med mig själv! 

Förresten, brukar någon av er andra reumatiker också försöka planera hur en "katastrof" ska bli så bra (minst dålig) som möjligt?

Jag drömde en mardröm förra natten. Det är den här separationsångesten igen. Jag blev lättad när jag vakna och insåg att det bara varit en dröm. Ända tills jag, en sekund senare, insåg att mardrömmen faktiskt ÄR verkligheten. Det som hände i drömmen, har hänt. Det jag kände i drömmen, känner jag varje dag. Drömmen är ingen dröm. Jag kämpar varje dag med att inte sätta några villkor på mina känslor. Men det är svårt.

Men det finns lite ljusglimtar också. De dyker upp då och då. Några små, andra stora. Det får det att kännas mindre tufft om så bara för en liten stund. Och varje sekund som känns uthärdlig eller kanske till och med okej, är ju bra. 

• Kategori: KampenTaggar: Ehlers-Danlos Syndrom, Reumatism, fotled, inflammation, reumatiker, takstirra; • Kommentarer (1)

Kommentarer:

1 Anonym:

Små ljusglimtar är också ljus.
När berättar du om det kommande äventyret? Eller har jag missat nåt? Har varit lite upptagen av egna bekymmer den senaste tiden.
Kram
Eva

Svar: Hej Eva, då jag skrev inlägget hade jag två planer. Nu har jag tre (kanske fyra). Det första var den tidiga midsommaren i Stockholm som jag redan varit på. Det blev ett litet äventyr i alla fall. Det andra (stora) äventyret, som blev lite spontant, kommer snart. Det blir under min sommarledighet. Det tredje (mellanstora) äventyret blir i höst. Det kan bli ett fjärde äventyr också. Vi får se. ;) Tråkigt att höra att du har det tufft. Hoppas det vänder snart. Kram på dej!
Camilla Blomberg

Kommentera här: