På dansande humör

Jag har varit på dansande humör större delen av dagen! Det säger inte så mycket då jag kan dansa av ren frustration och vanmakt med maxad musik i lurarna. Men nu har jag dansat bara för att jag har haft lust! Kollegorna kan intyga det. Fast jag vet att de tycker att jag nästan jämt dansar runt i korridoren. Det är med andra ord inte såå konstigt att jag står med ruffigt hår och tokler på bilden.
 
Jag har faktiskt bokat in två semesterplaner! Båda planerna är uppgjorda för att lära känna nya människor och ingå i en gemenskap. Jag behöver göra fler aktiviteter där jag i princip bara kan sätta mig på bussen och allt skoj serveras när jag kommit fram. Annars är det vanligt att jag drivit och anordnat aktiviteter för andra unga, för att de ska bli serverade. Men nu ska jag åka på två aktiviteter bara för min egen skull - för att jag också behöver få ha kul! Jag kände mig dock lite tveksam i början att boka in aktiviteterna. Men nu känns det som det enda rätta. Eller jag vet inte om jag känner det. Men jag VET att det är så och då kanske känslan kommer senare. 
 
Det här med semesterplanering känns stort. Jag har ju sagt att min kalender tar slut i maj. Inte för att jag pang poff skulle få en hjärnblödning och dö. Men för att jag kanske hoppats på det... Sen blev det juni och det har känts som ett stort tomrum. Men nu har jag fyllt livet med något att se fram emot! Vad jag tänkt hitta på får ni så småningom ta del av här på bloggen. Märker ni hur jag vill bygga upp förväntan? :) 
 

Kommentarer:

1 moa:

Hur går det för dig med maten nu för tiden? Hur är ditt förhållningssätt till det? Hoppas att det går lättare för dig nu än förut! Kramar

Svar: Hej Moa, jag är glad (och lättad) att du kommer ihåg och vågar ställa frågan. Just att du vågar "ta i det". Så tack för det. Det går lite upp och ner med matintaget om jag ska vara helt ärlig. Men det känns som jag får bättre rutin på det nu när jag jobbar då vi har bestämda fikapauser och lunch osv. Men mina luncher är dock inte alltid så imponerande stora eller så. Det är väl mest tröstätandet till kvällarna som är det svåraste. Men det har blivit lite bättre. I perioder. Eller kanske vissa dagar. Jag kämpar med det fortfarande i alla fall.
Jättekram
Camilla Blomberg

2 Eva:

Jag är glad för din skull. Det blir säkert jättekul när du kommer så långt. Lite nyfiken är man ju.
Kramar

Svar: Det är dubbla känslor som vanligt. Men det blir nog övervägande bra. Kram :)
Camilla Blomberg

Kommentera här: