Neurologens besked
- Att jag ska ha en epilepsiform som håller på växa bort när jag blir (mer) vuxen.
- Att det är en epilepsiform som jag kommer behöva medicineras för livet ut.
- Att det inte är epilepsi, utan något helt annat.
hoppas du får en tid för röntgen snabbt så du kan få ett svar
Känner med dig. Även fast du & jag inte känner varandra så har jag följt din resa länge. Du var min trygghet då jag väntade på operation av mitt knä, och jag var..livrädd(dock avböjde jag op. i sista stund men av andra orsaker). Det gav ett lugn på sitt vis. Dessvärre blev ingenting som jag trodde efter det, då jag bara blivit sämre med tiden och fortfarande blir. Problemen har spridit sig till hela kroppen nu. Det som bestått, är att jag fortsatt följa dig och det kommer jag nog alltid göra :)
Ovisshet och oro är ingenting man önskar någon. Än mindre alla dessa sjukdomar som drabbar människor. Vet själv att det är en svår fråga, men hur känner du? Hur mår du mitt i allt det här? Går det ens att känna någonting eller famlar du mest i mörkret, likt mig själv? Hoppas du förstår vad jag menar! Känner att jag nog skulle behövt gå en kurs eller något hos dig, i hur man ständigt orkar se framåt och fortsätta kriga på, haha. Du är grym!
Många kramar
//Sara
Tack för uppdateringen, Camilla. Det är på ett sätt konstigt att man oroar sig för någon man egentligen inte känner men jag gör det. Och lite känns det väl som jag känner dig efter att ha följt din blogg en längre tid nu
Det är svårt för mig att ha någon kommentar till resultatet. Hur känner du?
Många kramar
Eva