Första stora prövningen
Jag minns när sköterskan ringde och sa "lilltösen ligger på intensiven efter att ha genomgått en jättestor operation".
Hon tog någon annans plats.
Du finns i mina tankar ❤ kommer vara i dina tankar under den stora &svåra operation kramar ❤😘
Det gör ont att läsa hur ensam du varit och fortfarande är. Hur de som borde funnits där inte fanns där. Det smärtar något fruktansvärt, de där ihåliga lögnerna. Jag har en helt annan historia, men mina föräldrar fanns inte heller där när de borde ha gjort det och det gör ont än idag. Det tog många år av lidande innan de började finnas där, och de gjorda åren går inte att göra ogjorda, men idag vet jag att de åtminstone försöker ibland, även om de inte alltid vet riktigt hur de ska göra och jag inte alltid släpper in dem, men det har gett mig ett litet hopp, även om det inte tröstar den lilla Emma. Jag vet inte hur er relation ser ut idag, men jag hoppas det kan vända för er också. Jag antar att du kanske redan har gjort det, men har du pratat med dem om det? Berättat att du inte vill vara ensam och att deras val gör dig ledsen? Jag vill inte säga något klyschigt för jag vet att det inte hjälper, men jag hoppas det blir bättre och att du någon gång slipper känna dig så ensam ❤️ Många kramar Ps, jag har också en gosedjurskompis, fast en hund, ni får ta hand om varandra ❤️
hej! jag undrar bara om din familj läser din blogg? och ifall de vet hur du känner kring allt? stora kramar❤️
Alla styrkekramar i världen till dig, Camilla! Ensamheten är det som "oftast" tar knäcken på en. För det är sådant en inte valt själv eller ens kunnat påverka. Så förstår hur du känner.
Och som sagt, jag står vid din sida och kommer hålla tummarna för att det går bra! I mina tankar finns du alltid med och när jag känner att jag behöver bli lite modigare inför nya undersökningar, behandlingar o dylikt så tänker jag på dig. Kram <3
Är ledsen för din skull att du känner/känt dig ensam och utelämnad. Det blir en chock när man inser hur tomt det är runt om en. Svek svider. Tyvärr blir man "vuxen" över en natt. Erfarenheter som man tycker man borde slippa trycks ner i halsen.
Det enda positiva med svårigheter i livet är att man växer som människa. Jag gillar dock inte växtvärk. :-)
Kram