Jag behöver min lilla armé

”Det går inte!! Det finns förresten ingen läkare som skulle våga!” Jag protesterade. Där och då ångrade jag att jag i förbigående berättat för läkaren att knä blivit lite inflammerat med låsningar som följd av det.
-Vi gör bara en rensning och inget annat.
”Men kortisonspruta då?”
- Det vore en kemisk rensning. Det behövs en operativ rensning.
”Men det går väl inte?” Tänkte jag högt och fick flashbacks ifrån hur riskfyllda de tidigare operationerna varit.
- Vi skickar remiss till en ortopedläkare/operatör som gör bedömning om en operativ rensning.
Jag hade tänkt totalvägra. Aldrig att jag gör det. Nej. Ett enkelt nej bara. Men… Jag vet, jag vet att jag kommer behöva göra det nu för att må bättre i framtiden. Sen kan vara försent. Jag kan alla resonemang utantill. Det är det enda förnuftiga alternativet. Så istället sa jag ingenting. Jag blev tyst.
- Är du motiverad?
Jag hör mig själv svara ett lågt ja. ”Ja, till dess kanske.” Jag låtsas att jag vill, för att jag måste. Men egentligen hoppas jag kanske att de slinter med kniven och allt är över utan att jag vet om det…

Jag har fått tid för att träffa ortoped-läkaren om en månad. Då borde jag få veta HUR eller OM en till operation behöver göras. Det är samma vänstra knä jag opererat 5 (?) gånger tidigare för att lära mig gå.

Det här har påverkat mig i flera veckor nu, och det är inte knät i sig jag syftar på. Utan det är ovissheten runt allt. Ångesten ligger som en tung klump i magen. Min mage slår inte bara en volt, den gör högrisksaltomortaler utan skyddsnät. Vad hände? Hur kunde det hända? Jag tar snabba simtag i bassängen. Jag fortsätter så i 1,5 kilometer. 
 
Jag drömde här om natten att en betydelsefull person kom fram till mig och ropa ”Håll ut lite till”. Okej. Jag håller ut en stund till, tänkte jag. Men snälla. Skynda dig!! Det är bråttom!! Vi behöver alla något eller någon som kan ge emotionell påfyllning som för att "tanka" krafter och ge trygghet. Och jag behöver superkrafter!! Jag behöver min lilla armé. 
 
• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, inflammation, min lilla armé, operation; • Kommentarer (5)

Kommentarer:

1 Lisa:

Camilla! Armén finns här, och hejar på dig! Du är fantastisk, styrkekramar❤

Svar: Tusen tack! Det värmer mycket ska du veta. Jättekramar!! 💕
Camilla Blomberg

2 countrypride.blogg.se:

Jag har funderat en stund nu på hur jag bäst borde uttrycka mig, men faktum är att det står still i huvudet på mig. Jag önskar så att jag "fanns där på riktigt" för dig, och kanske inte bara såhär. Om man nu kan säga "bara", men iallafall.

Du är en så stark, modig och ambitiös person. Och jag har sagt det förr, men jag säger det igen. Utan dig och dina ord här, hade jag förmodligen aldrig gått på det där första läkarbesöket som kom att förändra hela mitt liv, för resten av livet.

Du gjorde mig modig. Och du är min drivkraft framåt, hur jävligt det än känns och är, för du bevisar gång på gång att ingenting är omöjligt. Du och jag är faktiskt rätt lika, och jag delar många av de tankar och känslor du ger uttryck för. Ibland är det som att du skrivit det jag känt och burit inom mig en tid, och att se det skrivet framför sig ger en rätt underlig känsla. Men på ett bra sätt.

Jag önskar dig allt gott och all styrka i världen. För det är du värd! Jag sluter upp i din lilla armé och står vid din sida, hur det än blir. Stor varm kram till dig <3

Svar: Alltså jag vet inte vart jag ska börja. Jag har tänkt på dina fantastiskt fina ord till mig ända sedan i torsdags då jag först läste det du skrivit. Jag blir så berörd och det värmer hela mig. På riktigt. Jag vill skriva tack tack tack hundra gånger om och tala om hur fantastisk DU är som finns, lyssnar och bekräftar mitt upp i allt som händer runtomkring. Det är människor som du som gör att jag orkar kämpa vidare. Jag blir så glad som har dig i min lilla armé. Krigarkramar i massor goa underbara fantastiskt fina du! <3
Camilla Blomberg

3 Emma :

Stor kram! All styrka till dig Camilla ❤️❤️❤️

Svar: Åh stor björnkram 💕
Camilla Blomberg

4 Anonym:

Nej, det finns inga ord....inget jag kan göra för att lätta din börda, men jag tänker på dig och önskar att det löser sig på bästa möjliga sätt med ditt knä
Stor styrkekram
Eva

Svar: Det är fint att se att du bryr dig, tänker på mig och skickar några omtänksamma ord ibland. Det betyder mycket för mig. 💕 Stor kram!!
Camilla Blomberg

5 Tisa:

Jag vet inte vad jag kan skriva mer än styrkekram <3

Svar: Det är fint att se att du tänker på mig 💕
Camilla Blomberg

Kommentera här: