Mycket att kämpa mot, lite att kämpa för
Jag läser mycket böcker. Läser ord som kan beskriva allt jag känner. Jag letar fortfarande.
Du har helt rätt, Camilla. Fortsätt att vara arg, du har anledning till det. Ge uttryck för din ilska och vanmakt så mycket du orkar. Be inte om ursäkt för dina känslor. Tänk på att det går inte att jämföra en människas olycka med en annans, så strunta i vad andra tycker och tänker.
Dina närmaste s k u l l e ha funnits där för dig. Det är föräldrars uppgift, deras ansvar. Om dina inte var det, så ligger felet hos dem och absolut inte hos dig. Försök tvinga dig själv att tänka så tills det blir sanning. Det är oväsentligt om du var sämst eller besvärligast, DU hade det svårt och behövde stöd. Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att söka felet hos dig själv, men återigen, du och din rätt till beskydd blev kränkta. Låt inte dem tysta dig mer, du har rätt till dina upplevelser av vad som har hänt. Kanske kan du så småningom låta bli att ta ansvar för andras tillkortakommande och ta upp dina känslor direkt med dem som svek, till och med.
Jag önskar dig all styrka i din kamp.
Många kramar
Eva
Dear Camilla,du är så ung och redan upplevde en helvete av smärta i kroppen och hjärtat.
Livet kommer att kompensera dig allt detta, du är i en resan som började så men du kommer att uppleva mycket kärlek och glädje.. livet har just börjat för dig.. Du är så fin.. fortsätt att kämpa på.. gör det för dig sjvälv. Du är värd guld.
Om någon inte ser det .. tycker verkligen synd om de.
Du är bäst!! Stor kram!!!