krigszonen.se

En utflykt på fyrhjulingen med lillsyrran kändes riktigt bra igår. Att få komma bort, se något annat och ha roligt. Det har känts som att jag behövt en tillflykt i veckan. Jag vet inte riktigt från vad. Eller, det är mer en känsla jag har. Egentligen flera. Jag har haft mycket att göra om dagarna. Både roliga och mindre roliga saker. Men det är inte alltid saker som får mig glömma bort allt tufft för en stund. Utan snarare saker som gör att jag sätter mig in ännu djupare i känslorna. Men jag tror det på sikt kommer att kännas bättre. Det gäller ju inte att försöka hantera känslorna, utan att känna dem. Jag har verkligen försökt känna efter hur det känns i olika situationer som varit. Men det ska ju göras i den takt jag klarar av. Ibland är det skönt att fly en liten stund för att orka möta verkligheten igen. Ibland har jag dock inte haft något annat val än kastats framstupa in i allt. Men jag har tagit mig igenom det i alla fall. Jag måste.

 

Jag hade en mardröm i natt. Fel av mig. Det jag drömde har hänt på riktigt. Det handlade om att jag blev övergiven och sviken i en sak som hänt, och det i sin tur skapar kaos i min hjärna. Jag vaknade upp och kände mig arg och frustrerad. Men allra mest bara djupt besviken! Jag har i förtroende delat mina tankar och känslor. I gensvar snodde de allt och lämnade mig utanför. Jag kan berätta mer ingående om det här en annan gång. Jag är glad för de personer som stöttat mig och står bakom mig i det här. Naturligtvis finns det de som inte förstår felet med att någon i yrkesprofession offentliggör mina tankar och känslor eftersom jag ändå ”skriver mycket på bloggen”. Men då har man inte fattat! Tänk så här. Om det hade varit en tavla som jag målat: hade det varit okej att sno en av mina tavlor bara för att jag målat hundra andra tavlor? Nej, precis, tänkte väl det. Det här är samma sak. Förtroendet och tilliten är bruten.

 

När jag skriver att jag känner mig arg och frustrerad för det som hänt, då menar jag att jag är arg på den här situationen. Att de som gjorde fel, fick så mycket i mitt liv att kännas fel… Jag är arg för att de som skulle stötta mig i att må bättre, var de som istället fick mig att må sämre. Jag är arg över att jag blev övergiven och sviken. Att jag inte fick den hjälp jag har rätt till. Att jag trodde att det skulle kännas bra av att vara ärlig. Att det känns som att jag blev utnyttjad. Att jag verkligen ville att det skulle fungera, och nu är det för alltid försent pga. dem. Jag är helt enkelt arg för att jag blev skitbesviken!