En spruta cellgift
Det är så liten gul vätska cellgifter som ska fyllas på varje fredag för reumatismen. Men jag tycker att det går bra. Det gör inte ont. Det gäller bara att komma ihåg det. Men det har blivit lättare nu när jag börjat fått in rutinen på alla sprutor (cellgifterna/metotrexate + Simponi) och tabletterna (Folacin) som ska tas olika dagar.
Jag tog mig tid till att rensa igenom mina gamla ”sjukhussaker” idag. Jag hade en hel hög (halvfull IKEA-kasse) med gamla broschyrer om alla de mediciner jag tagit förut. Det fick mig minnas hur många sprutor och dropp-behandlingar jag fått prova för att hitta den som fungera bäst (eller minst dåligt). Det tog flera år (startade första medicineringen 2008/2009) innan jag hittade en medicin som var tillräckligt bra. Jag tror att jag provat närmare 10 stycken... Jag kände en så stor vanmakt, frustration och förtvivlan när jag provade den ena verkningslösa behandlingen efter den andra under den perioden.
Jag hoppas att de mediciner jag tar nu kommer vara ”good enough” för att slippa fler operationer. Jag har förstås en eventuell operation i knä kvar. Men EFTER den. DÅ hoppas jag det är över. Föralltid.