krigszonen.se

Jag är inte så pigg idag. Jag känner mig väldigt trött och frusen. Jag har legat under värmefilten större delen av dagen. Drömt mig bort. Jag har försökt sova mycket. Och när jag inte sovit, då har jag halvsovit framför en film eller en bok. Mer än så har jag inte gjort idag. Allt går i slowmotion. Det känns lite som att en allt för stor kraftansträngning kommer leda till att jag svimmar eller något. Kanske beror det på cellgiftssprutan jag tog igår. Eller att jag blött näsblod varje dag i två veckor. Eller att käkleden bråkat (svårt att gapa och bita ihop rakt) i snart en vecka. Kanske är det en kombination. Det spelar ingen roll. Ibland känner jag mig sjuk helt enkelt - för att jag trots allt har en sjukdom.  

 

Jag försöker ofta låtsas att jag mår bra, att jag är frisk och orkar hur mycket som helst. Men sen kommer de här dagarna då jag påminns om att jag är kroniskt sjuk och inte orkar hur mycket som helst. Jag hoppas bara att andra också förstår det när jag tvingas ställa in planer med familj och vänner. Det handlar inte om att jag inte vill. När jag säger att jag inte orkar just nu, då är det på riktigt. Oavsett hur mycket jag orkat tidigare. Det är svårt för mig att vara den som gör andra besvikna. Jag blir också besviken. Det är okej. Jag blir jätteledsen för det här när jag vill så mycket mer. Men det känns inte okej att jag oftast möts av misstro och oförståelse när jag skulle behöva mer stöd än någonsin. Men jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte orkar! Det är ju liksom inte mitt fel att jag är sjuk.