krigszonen.se

Igår var jag på två föreläsningar. En på morgonen och en på kvällen. Båda två handlade egentligen om vikten av att ha en god förebild i livet och vi ska "pass it forward". Små goda gärningar kan göra stor skillnad i någons liv. 

 

Det var väldigt bra och intressanta föreläsningar. Den första handlade om att peppa till att bli en förebild. Kämparanda och att nå sina drömmar. Den andra handlade om föreläsarens egna uppväxt (maskrosbarn) och hur en person genom att bara fråga ”Hur mår du?” kan komma att bli så viktig. 

 

Det var känslomässigt jobbigt att lyssna på båda under samma dag. Kanske för att jag känner igen mig i så mycket. Jag tänker kanske främst på att höra andra berätta om sina förebilder. De trygga vuxna som tog en plats i deras liv på olika sätt när de var barn/ung. Nästan lite som en förälder. Det fick mig att tänka på mina trygga förebilder. Det är förstås fint. Men jag saknar dem så mycket att det gör ont! Samtidigt kändes det skönt att höra andra berätta att de känt lite samma sak. Det kändes bra att jag delar det här med så många andra där ute. Jag är inte ensam.