Med begränsad rörlighet

Mitt knä är fortfarande uppsvällt och gör ont. Jag har suttit och bläddrat tillbaka i bloggen för att se hur lång tid det tog innan jag blev ”bra” förra gången jag fick en kortisonspruta i knät. Det tog ca 1 vecka. 
 
Det har inte hunnit gå en vecka ännu (fick kortisonsprutan i onsdags) så jag borde kanske inte förvänta mig att det ska kännas bättre än. Men det känns ändå som att det läker långsammare den här gången. Jag kan inte stäcka ut benet eller böja det speciellt mycket. När jag försöker gå (eller ”ta mig fram”) har jag benet fastlåst i ca 35 grader. Jag haltar mycket och det börjar kännas frustrerande. Jag kan knappt gå i trappor, speciellt nerför är svårt eftersom jag inte kan böja benet så mycket. Jag tycker inte om att ha kryckorna. Det hjälper mig ändå inte räta ut eller böja benet tillräckligt. Men jo, visst är det lättare att röra benet då. Eller kanske mindre svårt. Men det går såååå långsamt då och jag bara vill inte! Ibland är jag bara trotsig som en tvååring. 
 
Maxsträckning: 5 grader (borde vara 0)
Maxböjning: 95 grader (borde vara 140)
 
Det känns obehagligt att jag inte kan böja eller sträcka ut benet ordentligt. Det var ju så här det blev när jag hade artrosfibros i knäet och jag blev tvungen att operera mig flera gånger för att få tillbaka rörligheten. Men jag tror att det ”bara” gör ont den här gången. Alltså jag tror det är möjligt att böja benet om det inte vore för att det gör så förbannat ont!! Det bara måste gå åt rätt håll och bli bättre snart. 
 
• Kategori: KampenTaggar: EDS, Knä, Reumatism, Smärta, artrosfibros, kortisonspruta, ortoped, orörlig; • Kommentarer (5)

Kommentarer:

1 ullie:

oj vet exakt hur du känner det har ett pajat knä o ska nog byta knäled eller nåt hoppas du blir bättre kram

Svar: Tufft för dig Ullie! Läkarna har diskuterat det alternativet knäprotes med mig tidigare. Men det skulle inte fungera i mitt fall för att mjukdelarna attackerar och stelnar likt cement. Detta oavsett om leden är av skelett eller konstgjord. Dessutom är varje ingrepp en risk att det blir sämre.
Kramar i massor!
Camilla Blomberg

2 Andreas:

Jag får gåshud av att se detta. Det är inget nån ska behöva genomlida. Jag hoppas verkligen att det blir bättre och lättare för dig. Jag verkligen hoppas.

Svar: Jag har varit svullen i knät/knäna så många gånger i mitt liv att jag tappat räkningen. Min läkare gissar på ca 100 ggr. Det är mycket möjligt. Så jag är bara less. SÅ himla less! Men vi håller tummarna att det vänder även denna gång!! :)
Camilla Blomberg

3 Hanna Karlsson:

Usch vad jobbigt! Svårt att föreställa sig hur du har det. Eller det går inte.... Hoppas att kortisonet snart börjar att verka.

Svar: Tack Hanna! Det är fint att läsa det du skriver till mig. Kramar i massor!
Camilla Blomberg

4 Anna-Maria:

Usch, vad kämpigt! Hoppas det blir bättre snart! Det kan vara så himla svårt att ha tålamod när man måste vänta för att saker ska bli bättre. Tålamodet är helt klart det man får öva mest på när man lever med sjukdomar.

Svar: Det har du nog helt rätt det här med tålamod Anna-Maria! Det är väldigt lätt att bli för ivrig och att man förstör sig snabbt igen och då tar det ju ännu längre tid innan återhämtningen. Jag har bra tålamod i andra sammanhang. Men med sjukdomarna får jag nog öva lite till. :)
Camilla Blomberg

5 Tisa:

Men usch, ja hoppas det börjar gå åt rätt håll. Massa massa styrkekramar! <3

Svar: Tack Tisa, det har känts en aning bättre under dagen. Men så här nu till kvällen/natten känns det inte så bra. Det gör ont. Men det blir säkert bättre snart. Det bara måste det. Godnattkram 😊💖
Camilla Blomberg

Kommentera här: