krigszonen.se

Jag åkte alla rutschkanor och klättra och hoppa från allt som fanns! Det blev lite av ett träningspass att tävla i att ta sig fram genom att svinga i lianer, gå armgång, köra ikapp på go-cart-banan, hoppa från trampolin och landa på en gigantisk luftkudde eller åka snabbast i rutschkanorna. 

Även om de brantaste rutschkanorna killade skönt i magen blir min favorit ändå Wipeout-banan ute i Siljan. Jag blev taggad bara av att knäppa på mig flytvästen och springa för att ge sig på första uppblåsbara hindret i vattnet. Det är som uppgjort för att en ska ramla i. Det blev grym träning för balansen eftersom allt flyter omkring och när andra hoppar eller ramlar i, blir det än svårare stå kvar stadigt eftersom det rubbar banans stabilitet. En del av banan innebar att sitta på en sådan där luftkudde och så ska någon annan hoppa på kudden så att den som sitter där längst ut flyger upp i luften och iväg! Inte helt lätt. Men det var bara en del av det roliga. 

Vi stannade från att sommarlandet öppna till att de för andra gången ropade ut att parken skulle stänga snart. Med andra ord en intensiv och rolig dag! Vem som helst skulle bli trött efter en heldag. Men det är som att jag verkligen lever på livsglädjen sådana dagar. Jag känner inte av smärtan eller tröttheten lika mycket. Jag bara kör på. Jag springer upp för backen för att åka igen. Jag hoppar i vattnet för att klättra upp igen. Gång på gång. Det är som att jag har oändligt med krafter. Tanken på att ta det lugnt finns inte. Naturligtvis hade vi någon vilopaus för att hämta andan. Men de var korta om jag fick bestämma. Det är omöjligt att sitta still när allt det där roliga finns framför en. 

Det roliga hade förstås sitt pris. Träningsvärk är den enda positiva smärtan. Men smärtan i lederna efteråt var inte kul och jag har fått vila i flera dagar. Jag har sett minst tre filmer senast igår. Men det har inte varit outhärdlig smärta. Jag tog cellgiftssprutan direkt när jag kom hem från Leksand och någon alvedon. Nu börjar kroppen äntligen kännas nästan helt återhämtad. Såren och blåmärkena efter vilda turer i karuseller och forsbanor har också nästan läkt.

Jag vet att för några år sedan hade jag inte klarade av mer än någon timme på sommarlandet. Jag minns allt för väl alla somrar jag försökte bada och det slutade likadant varje gång: svullna knän som krävde akut sjukhusvård och inte kunna gå på flera dagar. Det var värt det eftersom jag åkte dit igen nästa år. Och nästa. Men ändå. Det ska inte behöva vara så. Men kanske är det också lite därför jag går "all in" nu när jag kan. Jag tar tillbaka min stulna barndom. Jag gör om och gör rätt. Skapar nya fina minnen.