krigszonen.se

Igår hittade jag och Nellie på en massa skoj. Vi paddlade runt i gummibåten och badade och simmade förstås. Vi var på stranden i flera timmar. Till eftermiddagen spelade vi krocket, plockepinn (stor variant), twister och kasta pil. 

Jag blev helt klart lagom mör i kroppen efteråt. Det känns som mitt vänstra knä blir rejält utmanat med alla sommarens upptåg. Det låser sig lite oftare och känns aningen "svullet" emellanåt. Men det känns liksom som att det spelar mindre roll när ortopeden ändå önskar operera knät till hösten. Det har varit lite väntat (och kanske lite meningen) att knät skulle få mer problem. Min plan har varit att att avvakta med operation (alltså inte ens sätta upp mig på väntelista) och hoppas kunna planera in mer exakt när jag vill göra det. Jag vill försöka ta kontrollen. Vill försöka kunna minska risken att det ska krocka med annat i livet. Det påverkar i allra högsta grad vilket fall. Men jag tror kanske det är möjligt att det ska gå att göra det lite mindre tufft. 

Men om jag ska vara helt ärlig, vilket är svårast att vara mot mig själv, så handlar det nog om att jag vill känna mig tryggare i mig själv först. Jag har lagt mig under kniven allt för många gånger med en inre panik. Ofta med en svår känsla av ensamhet och att bli övergiven. Det väcker många minnen och känslor. Men jag jobbar på det!