krigszonen.se

Jag har varit i Göteborg under veckan. Men jag orkar inte dela med mig av det äventyret just nu. Jag är för trött och haft en tuff dag med flera viktiga möten och samtal. Det är den verkligheten jag brottas med just idag och just nu och därför jag också väljer att skriva om det istället, och resan vid ett senare tillfälle. 

 

Jag har haft ont i magen flera gånger idag av känslomässiga skäl. Det berodde inte på något dåligt. Tvärtom. Något bra. Det gjorde helt enkelt fysiskt ont i magen inför att jag för en stund skulle få uppleva det jag behöver allra mest. Någon som lyssnar och ger den där tryggheten jag saknat sedan jag var barn. Det var det som gjorde ont. Det ska förstås inte behöva göra ont. Men för mig blir det lätt så ibland. Att äntligen få känna en så skön känsla ger mig ibland jätteont i magen för att det är såå viktigt för mig. Verkligen superjätteviktigt.

Ibland har jag varit nära att kräkas av att snart få känna den där efterlängtade känslan som jag har svårt att sätta ord på. Men om jag skulle försöka skulle det vara trygghet, omtanke och kärleksfull vänlighet. Att bli tagen på allvar och lyssnad till. Att någon tar sig tid och stöttar en. När jag då vet att jag snart kommer få allt det där för en stund, då gör det fysiskt ont i mig. Jag har ofta förbannat mig själv att jag känner så starkt för något som borde varit självklart i ett liv. Men det var ju inte det för mig. Med min ryggsäck är det här inget konstigt. Då är det kanske precis just så här jag "borde" känna och reagera. Men ändå.

 

Jag vet inte om någon kan känna igen sig i det här. Det spelar kanske ingen roll. Jag förväntar mig inte det i alla fall. Men jag hoppas att ni är öppna till att försöka förstå. Det gör ont att få sin dröm uppfylld för en stund. Jag får ju prova på hur det borde kännas hela tiden. Jag får samtidigt uppleva det jag gått miste om och det är en tuff insikt att brottas med. Bättre än så kan jag inte förklara, tror jag. Det måste upplevas. Eller snarare frånvaro av upplevelsen. 

 

Nu ska jag försöka pusta ut eftersom det onda i magen försvunnit. Men det är egentligen inte en speciellt skön känsla. För det betyder ju att det som varit så viktig för mig idag är över nu. För den här gången. Det är bara det att jag känner mig lättad och tyngd på samma gång. Jag har varit på helspänn till och från hela dagen inför mötena och är därför jättetrött nu. Mer orkar jag inte gå in på nu och skriva. Jag kan inte göra mer än det jag orkar för stunden.