krigszonen.se

Kan ni gissa vad jag var ut på för äventyr måndag och tisdag? Jag var modell i Stockholm under Wella Nordic Show! Det var jättespännande och kul att få träffa så många olika människor (från Norge, Finland, Sverige m.m.).

När jag kom med bussen på måndagen regnade det. Jag kände mig som en blöt (och ruffsig)  katt när jag väl kom fram och klev innanför dörrarna. Men desto effektfullare före-bild/video kanske det blev. :) Jag fick börja med att berätta lite om mig själv. Sen börjde makeovern. De färgade håret först en gång. Och sen andra gång. Medan jag hade färg i håret fanns det tid att mingla bland de andra. Alla modeller, stylister, frisörer, make up artister, assistenter och övriga crew var så ödmjuka och vänliga.

Under tisdagen förberedde vi oss inför kvällens show. Jag blev sminkad och fick ta på mig en vit klänning och skor som de hade valt ut åt mig. Frisörerna ville då och då ”fixa” lite med håret. Vi fick öva ett par gånger att gå på catwalken också. Det är inte så enkelt som det kanske kan se ut. Mellan övningarna dansade vi och sjöng lite på skoj. Det lättade på allvaret. Men det var inte bara att finnas till stylisternas förfogande. Det fanns gott om tid för att mingla och hänga runt matbordet med de andra femton modellerna också.

Till kvällen samlades vi backstage och inväntade publiken (ca 100 st). Sen började äntligen showen och vi fick göra entré! Jag fick kliva upp på scenen där frisören klippte mig inför publiken. Är det hårshow så är det liksom. Samtidigt visades i bakgrunden en före-bild/video hur jag såg ut innan. De gjorde en kort presentation om mig också som för att belysa ex. vikten av att få en ”frisk” känsla av min nya frisyr trots pågående cellgiftsbehandling. När håret var färdigstylat fick jag gå min fyrkant på catwalken och visa upp slutresultatet. 

Efter showen stannade vi kvar och hängde en stund backstage och gav varandra en highfive för vår insats. Det har verkligen varit två intensiva dagar. Det är tuffare än vad det kanske ser ut att vara. Och då menar jag inte bara träningsvärken i kinderna av allt leende. Men jag njuter varje minut. Det var skitlångt att pendla fram och tillbaka. Jag somnade nog kl. 03 hemma i min säng i natt. Jag var jättetrött när jag klev upp tidigt för att lämna blodprover på sjukhuset (tillbaka till verkligheten igen). Men det var sååå värt det. Ett välbehövt avbrott. Två dagar jag fick känna mig frisk.