krigszonen.se

Det har gått fem dagar sedan jag fick kortisonsprutan i handleden. Det gör inte längre ont i viloläge och styrkan har kommit tillbaka. Jag blir dock snabbt trött och får ont efteråt när jag använt handen. Men jag kan INTE böja handleden mer än pyttelite. Jag hoppas att det blir bättre om någon dag. Det var en utmaning (större än vanligt alltså) att dansa balett igår och inte böja handleden minsta lilla…

 

Jag har börjat landa i läkarens besked om käklederna. Tror jag. Jag har hållit mig sysselsatt med promenader, biblioteksbesök och hemmapyssel (ex. montera en trådback) för att tänka på annat. Det känns skönt hålla mig upptagen. Allt det här suger förstås lika mycket. Men det känns som om jag har er i min lilla armé med mig i kriget. Ni lyssnar och det är egentligen det jag behövt mest. Jag vill passa på att säga stort TACK till alla som hört av sig efter läkarbesöken jag varit på nu senast. Det värmer och betyder jättemycket för mig. Jag önskar att jag kunde omfamna er alla och ge en varm kram! :)

 

Under kvällen idag har jag varit i Valbo. Jag köpte bl.a. en taklampa till köket. Jag har bott här i 3 år (?) och inte brytt mig om att fixa det tidigare. Men att en av tre lampor lyser var ju i alla fall något... ;) Jag passade i alla fall på att äta köttbullsmiddag och berätta för mamma om läkarbesöken nu när det bara var vi två och inga ursäkter i vägen. Det kändes mest som en sak  jag "borde" rapportera. Men hon får väl göra vad hon vill med den informationen.