Allt gick så fort i tisdags. Jag minns att jag vaknade tidigt (före det ställda alarmet) av att jag kände mig trött (ironiskt nog), frusen och illamående. Jag somnade om (?) och vaknade av samma känsla igen, vad jag uppfattar det som, en kort stund senare. Det sista jag minns är att jag tar med mig telefonen (av erfarenhet tänkte jag att jag faktiskt kanske svimmar och behöver ringa på hjälp om jag slår mig väldigt illa) och går mot badrummet. Jag ska precis ställa mig på knä för att spy ner i toaletten, alternativt att fallet inte blir lika hårt om jag är närmare golvet. Av blåmärken på ena knät att döma, måste jag ha svimmat innan jag hann ner på knäna.
Jag vaknade upp med huvudet, tack och lov, mjukt i tvättkorgen. Jag kände förstås att jag slagit i axeln, knä och att jag bitit mig i tungan (av fallet eller av eventuella kramper?) men det var bara småskråmor. Jag har ingen aning hur länge jag låg avsvimmad. Men till skillnad från tidigare gånger, så mådde jag inte direkt bättre efteråt när jag vaknat upp. Jag vilade i högst någon minut innan illamåendet snabbt kom tillbaka. Den här gången kräktes jag. Flera gånger.
Jag ringde 1177. Eftersom jag ”brukar” svimma insistera man på att jag skulle in till sjukhuset i Gävle för bedömning. Allt gick snabbt. Inom en halvtimme hade jag fått en säng på akuten. Men jag hann i alla fall få med mig gosegrisen. ;)
På sjukhuset kopplades EKG-sladdarna fast på armar, ben och bröstkorgen för att få flera ”infallsvinklar” på om något var fel på hjärtat. Men som de sagt tidigare behöver testet egentligen göras NÄR jag svimmar för att öka chansen att ”fånga in” eventuella problem. Övriga tester (lysa lampa i ögonen, blodtryck liggande och ståendes, krama om läkarens händer lika starkt, gå på tå, armarna i luften, le stort, gummihammaren på reflexerna m.m.) såg bra ut. Det var bara ett av blodproverna som visade förhöjda lymfocytvärden (vita blodkroppar) vilket betyder att reumatismen troligtvis är mer aktiv just nu (jämförde för 2 veckor sedan). Men det är inget som borde orsakat svimningen.
Eftersom allt såg bra ut (dvs. när symtomen klingat av och de haft koll på mig de närmsta timmarna) blev jag utskriven från sjukhuset. Men läkaren har skickat remisser för dubbelutredning till kardiologen och neurologen. Kardiologen vill göra EKG-test under 48 timmar för att se om de "fångar" något fel på hjärtfunktionen under en längre tid. Teorin de finner troligast är att mitt hjärta saktar ner eller pausar en stund och att det är därför jag svimmar. Jag ska redovisa eventuella hjärtsjukdomar i släkten också. Neurologen vill att jag ska göra ett nytt EEG-test under sömn för att se om det sker någon avvikande aktivitet i hjärnan. Åter igen väcks tanken om epilepsi. Därutöver ska jag lämna lite blodprover hos vampyrerna.
Idag känner mig nästan återställd. Jag är bara lite trött i kroppen. Det märks att jag exempelvis inte orkar gå lika långt eller fort som vanligt. Men det blir säkert helt bra snart!
Men fina du, kram till dig <3