Ett ärligt försök
Den andra kursen i skolan började igår. Jag har redan haft kursintroduktion och tre föreläsningar. Det känns som den här kursen kommer bli en utmaning. Men jag behöver bara att det är möjligt. Det underlättar att några föreläsningar går att titta på hemifrån. Då kan jag ligga på soffan eller sitta i köket och pyssla medan jag tar till mig av kunskapen.
Fast den svåraste uppgiften idag var telefonsamtalet till ortopeden. Jag ringde 10 minuter innan telefontiden skulle stänga. Jag hade hoppats att de skulle ha fullt upp med andras samtal och att jag inte skulle nå fram, men samtidigt få känna att jag åtminstone gjort ett ärligt försök. Jag var helt enkelt livrädd för att det skulle bli som när jag ringde till käkkirurgen och fick operationstid inom 48 h. Jag ville inte ringa samtalet till ortopeden och boka in något redan nu. Om det är operation som är sista alternativet... Men så lätt kom jag förstås inte undan. Jag blev uppringd av en sköterska. Om ca två veckor kommer min ortoped att kontakta mig. Då först får jag veta hur man ska gå vidare med knät. Det känns läskigt. Jag vet ju att vi prata om operation sist. Men jag är naiv och hoppas att det finns ett annat alternativ nu.
Jag vet hur himla tufft det var för dig att ta tag i det där!
Stark jobbat Camilla!
Styrkekram!
/C