Ännu en förlust

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit och suddat ut. Varje gång jag försöker så skriver jag runt och kommer inte till saken. Ungefär som nu. Jag ska försöka att bara börja berätta. 
 
Jag var till Gävle sjukhus under förmiddagen och träffade neurologen. Jag gissade att besöket skulle handla om jag skulle få börja med anti-epileptisk medicin eller inte. Det var det läkaren pratade om sist vi sågs. Som ett alternativ om jag skulle svimma igen. Vilket jag också gjorde där i mars. Så jag försökte förbereda mig på hur jag skulle ställa mig i frågan om att testa medicin nu. 
 
Läkaren var tydlig med att det inte går att ställa diagnosen epilepsi, liksom de inte kan avskriva misstanken heller… Läkaren sa att det finns underlag för att jag kan – om jag tycker det är värt det – prova medicin mot epilepsi för att se om det skulle hjälpa. Men helt ärligt kände jag mig osäker eftersom det kan gå flera månader (ibland år) mellan gångerna jag svimmar. Jag vet inte om medicin skulle förändra något. Jag vill därför fortsätta avvakta om/till nästa gång jag svimmar om det är läge med medicin då istället. Det kändes skönt att läkaren tänkte samma sak. Då är jag inte ensam i det här.
 
För att ställa diagnosen epilepsi behöver läkaren mer underlag vad som händer innan, under och efter att jag svimmat. Det viktigaste är att försöka ta tid på hur länge jag är ”borta”. Jag har själv ingen som helst tidsuppfattning. Jag vet att jag en av svimningsepisoderna tittade på klockan (eller om jag bara hann tänka tanken?), men när jag vaknade hade jag helt glömt tiden. Jag måste om det är möjligt försöka skriva ner det så fort jag får en ”förkänning”.
 
Det jag egentligen vill berätta är något annat. Det visade sig inte bara vara diskussion om läkemedel läkaren kallat dit mig för. Det var en viktigare sak. 
 
Jag har blivit av med körkortet. Jag ska vara ”frisk” ett år för att få köra bil igen. Om jag svimmar igen börjar räkningen om. Jag förstår att det är av säkerhetsskäl, men det suger ändå. Det handlar inte om att jag kör bil ofta och att det blir problem nu (jag har inte ens egen bil och åker buss till/från skolan), utan det handlar om att sjukdomarna tagit ifrån mig även det här. Det är en förlust på flera plan.
 
 
• Kategori: KampenTaggar: Gävle Sjukhus, Körkort, epilepsi, förlust, neurolog, utredning; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Anonym:

Neeeej!!!! Inte det också!! Stor kram till dig, hjärtat!!!❤❤❤

Svar: Ja såååå trist!! Kramar i massor 💕
Camilla Blomberg

2 Anonym:

Jag är så ledsen för din skull. Jag förstår att det kanske inte har så stor praktisk betydelse för dig men jag tror att jag kan förstå känslan av att bli berövad ännu en bit av din frihet.
Tusen varma kramar
Eva


Svar: Det var precis det jag försökte sätta ord på, Eva. Precis det du skriver. Det var inte den praktiska förlusten, utan mer den känslomässiga.
Tack för dina ord Eva. Kramar i massor!! ❤️
Camilla Blomberg

Kommentera här: