krigszonen.se

Det är mycket med skolan nu. Det är inte uppgifterna i sig, utan mer att vara på plats i skolan en hel dag och vara deltagande. Det är förstås flera delar från min tidigare utbildning som jag redan lärt mig och därför kan hoppa över och lägga fokus på att träffa studiegruppen (vi har det som ett moment i sig att lära ifrån). Instinktivt vill jag förstås använda tiden till att läsa på i nästa del för att ”ligga steget före” i kommande moment. Men jag behöver försöka bli medveten om när det är ett strategiskt tänkande och när det är mitt katastrof-tänk för att överleva. Eftersom jag inte kan garantera hur jag mår om några veckor är det lätt att agera på överlevnad. På gott och på ont. Det är bra att förbereda sig, men det blir samtidigt på bekostnad av att aldrig riktigt kunna ”stanna upp" och reflektera i den här lärande processen (som vi ju ska göra). Jag har lovat mig själv att försöka vara i studierna och inte bara göra uppgifter. 

Igår var en dag då jag inte alls behövde vara i skolan eftersom jag tidigare lärt mig samma sak. Men jag kunde inte helt avgöra om jag ”borde” vara på skolan ändå för att träffa min studiegrupp, eller om jag ”borde” prioritera att läsa några kapitel i kursboken. Det är inte enkelt att veta när ens katastroftänkande är förnuftiga eller något jag bör ignorera. Jag valde tillslut att vara på skolan halvdag för att både få träffa studiegruppen en stund OCH ha krafter kvar att läsa lite. Men det är inte alltid så solklart.  

Idag behövde jag gå heldag. Jag känner mig jättetrött nu. Det tar på krafterna att gå fem våningar upp/ner flera gånger om dagen. Jag antar att jag får räkna med det så här i början. Jag är bara inne på min andra skolvecka och inte vant mig. Jag vet ju att det fungerar så. Men ändå tar jag det så hårt. Jag tror att jag är rädd för att det alltid kommer kännas så här... Det är bara det att jag försökte verkligen förbereda mig på det här och skrev en ”handlingsplan” för vad jag kan göra för att öka mina förutsättningar för att må bra. Jag blev helt enkelt skitbesviken att jag inte orkade mer. Att planen inte fungera så bra som jag skulle önska. 

I min handlingsplan står exempelvis att jag ska sova mer (8 h är inte alltid tillräckligt för mig) och att alltid ha med mig frukt till skolan. Jag tänkte till och med så långt att i de fall fruktpausen är ca 10 minuter (vilket den oftat visat sig vara för att majoriteten hellre vill sluta tidigare) har jag en näringsdryck jag kan hälla i mig om jag känner att jag inte hinner tugga i mig frukten. Men det känns inte som den optimala långsiktiga lösningen. 

Jag får hålla ut och hoppas att det vänder och känns bättre snart. Imorgon är det hemmastudier på schemat!