krigszonen.se

Jag började på Socionomprogrammet igår. Självklart är allt väldigt rörigt och mycket så här i början av första kursen. Men det är precis som det ”ska vara”. Det känns faktiskt som ett väldigt skönt problem att strukturera upp scheman, kurslitteratur, studiegruppsträffar och examinationer. Det är ju för en bra sak. Det känns bara lite rörigt att vi kommer ha en pågående kurs vid sidan om ordinarie kurser genom hela utbildningen. Det gäller verkligen att ha koll på alla uppgifter.

 

Jag kommer inte ihåg om det var så här förra studieperioden när jag läste kriminologi. Men å andra sidan var mitt fokus då på att bara ”överleva” alla operationer och hålla huvudet ovanför ytan. Det fanns liksom inte tid och energi till annat. Det är inget konstigt, har jag fått höra. Men ändå. Det är först nu jag kan se tillbaka på förra studieperioden och jämföra med den här utbildningen, för att upptäcka att det är så mycket jag gått miste om. Det känns som om jag nu, på bara en dag, fått prova på hur det borde vara att studera på riktigt. Jag hade några fina stunder under kriminologin också. Viktigt att inte glömma det. Men de var alltid kantade av rädsla och sjukdom, på ett eller annat sätt. Det var ofrånkomligt.

 

Men nu, bara en sådan enkel sak som att jag kan hänga med i samma tempo som de andra att ”springa ut” på lunch och sitta i gräset med en studiegrupp, det är lyx för mig! Det var sådant jag inte riktigt kunde förra studieperioden. Jag hade ju kryckor och kunde/orka inte ta mig överallt på campus. Jag minns fortfarande hur ledsen jag blev förra studieperioden när jag ”fastnade” ensam i någon korridor under lunchtimmen för att jag inte kunde hänga med (satt i rullstol och kunde inte ens köra den själv) i de andra. Jag fick dessutom göra många uppgifter individuellt för att jag hade kommande operationer/ingrepp som ställde till det. Det var skittråkigt. Men jag lyckades med en examen! 

 

Nu har jag bättre förutsättningar! Visst, jag har två hotande operationer. En i käkleden och en i knät. Men jag har valt att avvakta med det. Jag hoppas kunna fortsätta avvakta tills jag har en kurs i programmet som jag kan tillgodoräkna sedan förra studieperioden och där med får en ”lucka” i utbildningen. Jag vill inte missa det liv som pågår just nu.