Plåtbenet på plats
Det går framåt med knät. Det är svårt att gissa när jag är redo att släppa kryckorna. Men jag hoppas på snart. Det är ansträngande och gör ont i handlederna att använda kryckor. Idag har jag därför använt ”plåtbenet” som stöd istället. Plåtbenet (ortosen) ger stöd och det sitter en inbyggd fjäder som gör att benet sträcks ut automatiskt när jag går. Det är bra nu medan jag fortfarande håller på att bygga upp musklerna för att klara av att sträcka ut benet själv. Varje gång benet sträcks ut ”klickar” det i ortosen och då vet jag att jag inte råkat fuska genom att halta med ett böjt ben. Utmaningen är sen ”bara” att lyfta fram benet för att ta ett nytt steg. Ofta släpar foten ner i backen för att dels musklerna är trötta och dels för att undvika låsningar.
Och ja, jag har fortfarande obehagliga och smärtsamma låsningar i knät. Värre än innan operation. Eller också beror det kanske nu på de tighta korsbanden som är ovana att tänjas. Att det ”bara” går jättetrögt. Jag vet inte. Det varierar hur det känns. Men jag behöver inte oroa mig för att operation inte hjälpt förrän om flera veckor (återbesök hos ortopeden). Det här är inget quick fix och jag måste ge det tid och mer träning. Det har inte ens gått 3 veckor. Det kan ta minst flera månader innan det känns fit for fight igen. Jag vet ju hur det "brukar" vara...
Jag brukar få höra att jag har grymt bra tålamod. Men det här är kräver en helt annan nivå känner jag. Det är frustrerande! Det finns saker jag vill kunna göra och som kräver båda mina ben. En del saker är svåra att göra på ett ben utan att riskera att utsätta det svagare benet med för tuffa utmaningar (ex. långa och många skoldagar). Det kan göra att allt blir värre. Jag måste tänka på att knät faktiskt inte läkt klart än. Det finns fortfarande risk att det läker fel. Jag gör mitt bästa men det börjar bli väldigt tråkigt.
Jag brukar få höra att jag har grymt bra tålamod. Men det här är kräver en helt annan nivå känner jag. Det är frustrerande! Det finns saker jag vill kunna göra och som kräver båda mina ben. En del saker är svåra att göra på ett ben utan att riskera att utsätta det svagare benet med för tuffa utmaningar (ex. långa och många skoldagar). Det kan göra att allt blir värre. Jag måste tänka på att knät faktiskt inte läkt klart än. Det finns fortfarande risk att det läker fel. Jag gör mitt bästa men det börjar bli väldigt tråkigt.
Låter kämpigt men kämpa på :) Kommer bli bra i slutändan :) Plåtben är bra hjälpmedel :)