Det som ekar inuti

(null)

Igår kände jag mig tom. Jag var slut på vatten. Törsten var uppenbar. 

Frågorna som ekade inuti. Om jag har svårt att känna vissa personers kärlek som borde vara riktad till mig, gör det mig till en hemsk människa? Är jag fel? Är jag otacksam, bara för att jag har fått något bättre att jämföra med? Eller ska den finnas naturligt, och inte vara något att söka efter och anstränga sig så hårt för att få?  

Jag ville stjäla tröst. Jag ville tvinga någon att bry sig. Det var så det kändes att ens tänka tanken att be om ett metaforiskt glas vatten. Jag kände mig galen som tänkte och kände så. Men att försöka prata med någon, är det verkligen att tvinga? När jag kom på svaret, hade jag somnat.

• Kategori: Kampen • Taggar: känslor, kärlek, rädsla, tankar, tomhet, trygghet; • Kommentarer (3)

Kommentarer:

1 Anonym:

Att vilja prata med någon om hur man känner och vad man upplever är verkligen inte fel.Kramar från Annika Eriksson i Boden.

Svar: Det var ungefär det jag också kom fram till, tillslut. Men känslan av att vara jobbig och en börda är svåra att brottas med. Kramar!
Camilla Blomberg

2 Elisabeth:

Att ställa frågor är utvecklande. Men hittar vi nånson svaren. Och ska vi göra det? Kanske är det den evigt långa vägen dit som är det mest utvecklande och läkande?
Kram från Elisabeth

Svar: Att målet är vägen till målet, ungefär? Men hur vet en i så fall att en är på rätt väg (om ens på väg överhuvudtaget) om en inte vet vad svaret är/målet? I sällskap med kärleksfull vänlighet kvittar det nog vart i är på väg. Bara vi är tillsammans.
Tack för dina reflekterande frågor. Kram!
Camilla Blomberg

3 Andreas:

Du är bara för söt i dina uttryck. "När jag kom på svaret så hade jag redan somnat" Det får bli qoute of the day. Klart man får fråga efter ett glas vatten, metaforiskt eller IRL. Det finns nog många som bryr sig mer än du tror. Ta hand om dig fina du.

Svar: Vad roligt att du reagera på den meningen. Fint tycker jag. Och gjorde min dag lite bättre. I min värld har det inte varit självklart med vatten, därför tror jag det "krockar" i mitt huvud att det skulle vara möjligt att "bara få det". Jag har några fina människor omkring mig nu. Det är ibland svårt att ta in. Sköt om dig, Andreas!
Camilla Blomberg

Kommentera här: