Redo för action!

Jag har tillbringat många timmar på operationsbordet, där jag utkämpar mina slag. Imorgon slåss jag för 20:e gången. Sista visdomstanden ska skäras ut. Men än är inte sista stygnet satt! Nästa vecka ska pacemakern opereras. 
 
Jag kan bli arg när jag får höra ”jag förstår hur det är, det kommer gå bra”. Jag vill skrika ”KOM IGEN, du kan kanske prata med mig när du gjort 20 operationer!”. Jag käkar monster till frukost! Vad äter du? 

Jag blir frustrerad över att jag vet hur jag känner men ingen förstår hur jag känner, eftersom de inte vet vad de själva känner. Det handlar inte enbart om att brottas med den fysiska smärtan vid en operation. Det väcks en mängd existentiella frågor som kan vara svåra och smärtsamma. Det krävs galet mod att möta det. Fattar du det och vågar du prata om det? 

Det handlar ju egentligen inte alls om hur många operationer en gjort. Det handlar om att våga möta det en går igenom på riktigt. Det kanske en redan gjort vid 1 operation. Min erfarenhet är dock att många tror detaljerna vid en operation är det som skrämmer mest. Absolut, smärtan efter en skalpell skrämmer fortfarande mig. Men det som kan hålla mig vaken om natten är - exempelivs istället för att en ofta bär vit klänning vid dop, konfirmation, student och bröllop - att i mitt universum tycks den enda vita klänning jag kommer få bära, vara sjukhusets. Det är då det kan kännas som jag själv hamnat i odjurets mage.

 

• Kategori: Kampen, Operationer; • Taggar: frustration, ilska, operation, tandoperation, tankar, visdomständer; • Kommentarer (3)

Kommentarer:

1 Emma:

Kram och hoppas allt går som det ska imorgon

Svar: Vad fint av dig att skriva, Emma. Kram!
Camilla Blomberg

2 Andreas:

Jag är med dig i tanke och själ. Hoppas det går vägen för dig utan nå större krusiduller. Håller tumme och stor tå.

Svar: Det får vi hoppas på!! Tack 🙏
Camilla Blomberg

3 Elisabeth:

Inom mig kan jag höra jag din ilska. Jag ser skräcken i dina ögon och tycker mig se dina tankars boxningsmatch.
Jag kan inte lindra din smärta men jag lägger min hand på din. Den är gammal, trygg och varm. Hoppas du kan känna den.
Kram från Elisabeth

Svar: Det känns bra att du lyssnar på det osagda, Elisabeth. Du fattar. ❤️ Hela min lilla armé var med mig idag. Operation blev jobbig och käkleden blev hårt påfrestad (grym smärta nu). Men visdomstanden är ute!
Jättekram
Camilla Blomberg

Kommentera här: