Paus i skogen

Jag behövde nog en stund i skogen mer än jag först insåg. Att gå på barriga stigar, bara fokusera på leta bär som lyser mot det gröna och monotont plocka nästa och nästa. Något som känns enkelt. Tryggt. Jag fyllde en påse med lingon. Det kanske blir sylt en dag om kroppen samarbetar. Så här efteråt värker varje kroppsdel. 
 
För sanningen är att hälsan sliter mer än på länge. Det är inte bara alla kontakter som ska samordnas, alla samtal, alla beslut som måste tas, nya besked med besvikelser. Det är måendet i allt. Det tär på krafterna. På mig.
 
Men en kort tur i skogskanten gjorde gott. Allt fick vila om så bara för en stund. Jag med. Bara mjuk mark, solen som värmde i ryggen och kylig skugga bakom träden. Jag ville också passa på att utforska området lite bättre. 
 

Kommentarer:

1 Tisa:

Kramar 🩷

Svar: Kram 🥰
Camilla Blomberg

2 Hannas krypin:

Glad för din skull att du kom ut i skogen. Skogen är underbar tycker jag och det behövs inte så lång stund.

Kram

Svar: Det var så mycket enklare komma ut när jag bodde närmare. Men det får bli ändring på det! Kram
Camilla Blomberg

3 Boris:

På bilden ser det verkligen ut som att du och skogen är ett. I de kläderna kan du smälta in som trädens skugga och gömma dig från alla måsten en stund Ta hand om dig

Svar: Apropå gömma sig. Jag känner ibland att jag vill göra just det. Men samtidigt bli hittad. Det är ju inte kul att leka kurragömma om ingen annan än en själv är med i leken... Lite filosofiskt kanske. Sköt om dig! Glad att se ditt namn bland kommentarerna.
Camilla Blomberg

Kommentera här: