Besviken, men inte sviken
Helt ärligt mår jag inte så bra. Inte idag heller, kan tilläggas. Jag orkar inte ens låtsas må okej. Det är på den här nivån då jag bara sitter tyst, stirrar tomt framför mig och stänger ute allt som händer runtomkring. Jag känner mig helt medtagen fast jag egentligen vill skrika och sparka ut frustrationen. Jag är så arg! Egentligen kanske ledsen. Men det är enklare att spotta på världen än att känna något. Jag är besviken, men inte sviken. Där har jag nog prickat rätt känsla!
Jag räknar ner till när jag kan använda täcket som en kokong och sova.