Jag fortsätter överleva

Jag har många gånger, under det här året som gått, känt att jag behövt Dig. Jag har önskat att Du funnits där för att få dela både bra och mindre bra upplevelser. På något sätt har jag ändå tagit mig igenom det som varit. Tiden bara fortsätter gå liksom, oavsett.
 
Vad jag än tvingats möta så har jag ju faktiskt klarat mig utan Dig. Fast jag inte trodde att det var möjligt. Eller jo, jag visste att det gick. Men jag ville inte klara mig. Eller jag var kanske mest rädd för att inte vilja klara det? Jag vet inte. Min kalender skulle ta slut i maj månad förra året. Jag hade inga planer efter det. Eller som jag såg det: inget liv. Jag kände bara ett så oerhört starkt behov av att ha Dig kvar. Jag ville ha din trygghet som Du gav mig.
 
Det har nu gått över ett år sedan Du försvann. Jag har fortsatt överleva. Men det är med tyngd jag skriver det ska ni veta. Jag har fått kämpa hårt. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att om jag vore en ballong och ett enda andetag till, då kommer mitt liv äntligen explodera. Mycket hade inte behövt vara så tufft om jag haft Dig att prata med. Men jag skriver till Dig ofta. En dag hoppas jag att Du får ta del av mina texter också.
 
• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, saknad, skriva, överleva; • Kommentarer (1)

Med snickarbyxorna på

Jag kände mig som en riktig ”fixar-Camilla” igår! Jag åkte till mor och far för att måla (lasera) mina golvplankor till min balkong. Iklädd mammas och pappas 5 nummer förstora mekakläder kändes det ganska kul att skita ner sig. Speciellt när lillsyrran höll mig sällskap genom att göra läxor och dansa till olika låtar på radion.
 
Jag har saknat det här. Själva fixandet och att bli smutsig upp till öronen och en och annan sticka i fingret. Det påminner om alla lådbil- och kojbyggen jag hade som liten. En gång drömde jag om att bli målare som morfar. Senare, efter att jag snickrat ihop en altan till min husvagns-lekstuga, ville jag bli snickare. Men ganska snart fick jag inse, i takt med kroppens alla påhitt och operationer, att jag inte skulle ha en chans inom yrket. Men det behöver ju inte hindra mig från att fixa på hobbynivå. :)
 
Förresten, idag har min läkare gått igenom en del av undersökningarna jag gjort. Från och med nu kan jag alltså förvänta mig få lite besked i utredningen (om varför jag svimmar) hoppas jag.
 

Ärr i solen

Jag hade tänkt skriva om något ”djupare” som jag gått runt och funderat på. Men jag känner nu när jag väl sätter mig ner och ska skriva att jag inte orkar sätta mig in i det här, inte just nu. Men det kommer fler tillfällen.
 
Istället tänkte jag skriva om ärret som svider i solen. Jag försöker vara noga med att smörja in med solkräm men bara själva värmen gör som ”ont” i den tunna huden. Bristningsärren (ärren jag fått efter alla större inflammationer så huden gått ”sönder”) brukar kunna börja klia, men det har det inte gjort nu. Istället är det halva ärret (den halva som är bredast) från operation som känns mest. Jag har haft en speciell tejp över ärren förut men det blev snabbt svettigt och lossnade. Det gav inte så snygg solbränna heller om man ska vara kinkig. Jag får vara noga med att smörja in huden efteråt istället kanske.
 
• Kategori: KampenTaggar: Sol, benen, operation, ärr; • Kommentarer (4)