Att hantera sommaren

Sedan jag skrev sist har jag varit jättetrött och haft jätteont. Fingrarna har varit uppsvällda som små korvar och jag har inte kunnat knyta nävarna. Benen har gjort ont och varit kraftlösa. Men det har fungerat helt okej att flyta runt på någon badleksak i vattnet för att göra det bästa av situationen. Ibland har det dock krävts någon Alvedon och en tupplur på stranden innan jag ens orkat kliva upp. Men NU börjar det äntligen kännas bra!
 
Jag tror att det är ända sedan jag var 15 år som sommaren till stor del har kommit till att handla om att försöka ”överleva” den. Jag tänker på att jag då cyklade 30 mil i veckan för att på något vis få utlopp för allt jag tänkte och kände, som en slags strategi. Det är egentligen ingen skillnad då och nu. Jag cyklar knappt alls, men jag försöker hitta andra sätt. Det är både bra och mindre bra alterantiv. Att skriva här är ett sätt. 
 
Jag har haft flera fina stunder och dagar i sommar - och fler väntas. Men jag kan ändå inte hjälpa att jag kryssar för varje dag som gått i kalendern. För att jag ska se att snart – snart – kommer en stunds trygghet. Av den sorten jag längtat och saknat. Den stunden ger sedan kraften till allt annat som kommer. Men den hållpunkten ligger framme i höst. Hela sommaren blir därför en transportsträcka jag på egen hand ska försöka ”klara av” för att nå fram. Det är svårt med ett "här och nu"-tänk eftersom jag inte vill vara här just nu. Inte mer än korta stunder i alla fall, om ni hänger med. 
 
Jag kan känna att tiden efter sommaren ibland är lättare att hantera eftersom dagarna flyter på ändå. Under sommaren måste jag få saker att hända. Jag är inte dålig på det. Men ibland är det skönt att bara kunna låta dagarna gå och bara ”vara” eftersom det ändå går på rutin. När det är mycket som brottas i huvudet, då kan det kännas lite skönt med vardag. Vardagen kan bli som en liten paus från allt det andra jag brottas mot/med och det blir mindre svårt att försöka ”överleva”. Jag vet vad jag ska göra och jag bara gör det och så går dagarna utan att jag behöver tänka så mycket. Men sommaren kan snabbt bli tom hur mycket man än planerar in saker. Eller tom är kanske fel ord att beskriva det som. Det är bara det att det finns mer tid att tänka och känna. Ibland vill jag göra allt för att slippa just det. Plus att det som vanligtvis ger mig krafter också har semester och lov under sommaren. Då blir det svårt att "tanka" om det börjar kännas tungt efter halva sommaren. 
 
Jag vet inte om det här låter klokt. Men det jag vill komma fram till är att jag hanterar även denna sommar. Kanske klarar jag av den bättre nu. Jag tror det. Men känslan är ju fakttiskt ändå kvar! Känslan av att det är en tid som ska behöva ”hanteras” och typ ”övervinnas” istället för att ge återhämtning och krafter… 
 
• Kategori: KampenTaggar: Bada, Smärta, alvedon, inflammation, trygghet, trötthet, överansträngd, överlevnadsstrategi; • Kommentarer (0)

En egen rullskridskobana

Igår sopade och skurade jag och lillsyrran ett av pappas golv i garaget/ladan  tills vi hade en alldeles egen rullskridskobana. Vi hade ordnat med discokula och musik också. Vilket roligt träningspass det blev! Vi åkte i över en timme. Ända tills vi båda hade fått skavsår på foten och blev så varma att vi bara blev tvugna ta fyrhjulingen genom skogen för ett kvällsbad också! Jag började dock redan till kvällen få ont i kroppen av all ansträngning. Jag orkade knappt gå upp för stegen på bryggan. Lite är träningsvärk förstås. Men jag hade så ont att jag hade svårt att somna och vaknade ett par gånger i natt. Idag är jag helt mör och har mer ont. Det sitter överallt i kroppen. Mina fingrar är svullna och det är svårt att böja dem. Men allt det här borde gå över om någon dag. Det hoppas jag. Jag vill ha fler sådana här dagar. Det här var en av mina absolut bästa dagar i sommar! 
 
Jag har haft en vilodag idag där jag just inte gjort så mycket alls. Jag har försökt låta kroppen ha en chans att återhämta sig. Det är svårt att ”stanna upp” tycker jag. Det är så mycket jag har funderat och tänkt på idag. Saker jag verkligen vill dela med mig av men som känns så känslomässigt jobbigt att gå in på, att jag undviker det. Men jag kommer berätta. Att skriva är jobbigt men livsnödvändigt för mig.
 

Nedsatt immunförsvar

Det är osäkert om jag har bältros. Det skulle i alla fall förklara utslaget på benet och tröttheten med alla tupplurar om dagarna. Sjuksköterskan kunde i alla fall konstatera en sak: om du har det, så har det läkt ut typ nu. Helt säkert till på fredag borde utslaget vara heeeelt borta så jag får ta mina mediciner. Så det är ju jättebra. Det känns bra att jag får ta min medicin eftersom jag precis kommit igång med behandlingarna efter en månads uppehåll när jag hade svullna lymfkörtlar i halsen. Det suger förstås om jag nu har/haft bältros igen. Det skulle vara för tredje gången i så fall. Hubudsaken är att jag mår bättre nu. 
 
Imorgon är en stor dag. En utmanande dag. På flera plan. Men det blir säkert bra. Jag kan berätta mer en annan gång. 
 
• Kategori: KampenTaggar: Infektion, Reumatism, bältros, metotrexat, simponi; • Kommentarer (0)