Uppehåll med medicin

I slutet på april fick jag problem med halsen. Jag blev svullen utanpå och mina halsmandlar var förstorade. Det gjorde att jag inte fick ta min sprutmedicin (metotrexat + simponi) eftersom det påverkar immunförsvaret.  
 
Nu, en hel månad senare, har symtomen brutit ut och jag har blivit förkyld "på riktigt". Och jag har varit det i ett par dagar. Bara för att jag har reumatism blir jag inte befriad ifrån ”simpla” förkylningar. Tvärtom slår det ofta till mycket hårdare och varar längre. Jag får oftast mer ont i lederna och ibland har det gjort inflammationerna värre och i förlängningen orsakat nya operationer. Det har jag varit med om tidigare. 
 
Än så länge känns det som att förkylningen bara sitter i halsen. I måndags var jag så hes och pep att jag bara kunde viska korta meningar. Jag försökte prata i telefon men konversationen fick övergå till mejl eftersom personen i andra änden inte kunde höra vad jag sa. Sen har vi hostan förstås. Den är jobbigast. Jag har fått träningsvärk i magen. Men jag har bara gränsfall till feber (37,8).
 
Det jag vill komma fram till är att jag tvingats avstå från medicinerna i en hel månad (snart 5 st sprutor) på grund av förkylningen. Jag är dels rädd för att förkylningen ska trigga igång något och göra lederna sämre och jag är dels rädd för hur det går med lederna nu när jag inte kan ta min medicin. Jag känner mig i ett sårbart läge. Att vara utan medicin hade varit en prövning även utan en förkylning i kroppen. Men det här måste gå bra. Klart det ska gå att bli förkyld utan att en katastrof behöver inträffa. Men hallå, ni vet att det är mitt liv det handlar om. Klart det kan bli katastrof ändå. 

Jag vill inte låta som att jorden går under. Men hör mig nu. Det känns bara så surt att jag började med alla sprutorna i hopp om att jag inte skulle behöva opereras lika ofta. Därför känns den här ofrivilliga uppehållet med medicinerna svår. Jag kan inte låta bli att tänka ”tänk om” en simpel förkylning förstör alltihop? Men sen tänker jag att nu är det så här och ingen kan säga säkert hur det blir.
 
Bara jag blir frisk kan jag börja med medicinerna igen.
 
• Kategori: KampenTaggar: Reumatism, behandling, förkyld, halsmandlar, inflammation, medicin, metotrexat, simponi, sprutor; • Kommentarer (0)

Dop, hundmys och radio

I lördags var jag tillsammans med mina systrar på vår lillkusins dop i Årsunda. Det bjöds på tårtor och kakor i massor! 

Efter dopet åkte vi hem till storsyrran och myste och busade med hennes fluffiga hund Knut. Det är faktiskt jag som kommit på det namnet. En liten sidohistoria bara. 

Till kvällen åkte jag och lillsyrran in till Sandviken för att spana in cruisingen och käka pizza. Mest för att titta på folk, än titta på gamla bilar. Det första vi gjorde var att äta godis i radiotältet. Vi fick önska oss en låt som skulle spelas på Sandvikens egna radiokanal. Vi skrev upp låten "Speedy Gonzales från systrarna Lego". Radiokillen ville förtås veta mera och började intervjua oss i radio. Vi berättade att vi valde låten för att vi ofta lyssnade på den när vi var yngre. Vi sjöng då ofta med till "la la la la la la"- biten. Hälsningen från systrarna Lego kommer ifrån att vi, för över 5 år sedan, byggde en tomte i lego. Det var då en nyhetsreporter som uppmärksammade det och som ville göra ett filmreportage. Under filminspelningn sa reporten "Vi har här kommit hem till systrarna Lego..." Jag och syrran skrattade så mycket att det blev en ny filmtagning. Vi var liksom inte beredd på hur seriös nyheten om vår legotomte skulle bli. Det är en sådan där kul minnesgrej mellan oss. Det var i alla fall en lite rolig upplevelse att vara med i radio. 
- Var det någon här som hörde oss på Sandviken radio 89,9 MHz i lördags vid halvåtta-tiden? :) 
 
• Kategori: KvalitetstidTaggar: Sandviken, cruising, dop, hund, radio, systrar, årsunda; • Kommentarer (1)

Inte barnslig, men lekfull

Jag har varit med lillsyrran ett par dagar i Järbo medan mor och far varit bortresta. Vi har hittat på mycket skoj som jag tänkt berätta och dela med mig av så småningom.

Jag kan börja berätta att vi byggt en koja med hjälp av ett gammalt påslakan, ett gäng spännband och några träpinnar vi hittade på gården. Egentligen byggde vi minst 4 stycken kojor. Men vi blev inte nöjda och byggde om. Okej, sanningen är att kojorna rasade samman av vinden och vi fick komma på nya smarta lösningar. Men det är ju ändå själva byggandet som är roligast så det gjorde inte så mycket! Det löste sig genom att en av våra kojkonstruktioner föll samman på "rätt sätt" och vi fick oss en stabil vindsäker koja tillslut. Inne i kojan satt vi och fikade, ritade, sjöng med till låtar på radion och bara myste. Precis som man ska göra i en koja.  

Jag håller helt med lillsyrran. Vi är inte barnsliga. Vi är bara väldigt lekfulla. Det är skillnad. :) 

Jag älskar sådana här stunden. Stunder då jag känner mig så nära frisk jag kan komma. 💕