Matchar med tejp

Kan ni fatta?? Men när jag ändå läker efter operationer så kan jag väl läka från en skada samtidigt? Kanske hellre nu, än senare. Fast helst kommer senare inte alls…
 
Jag skar mig (lite) när jag slängde skräp (på vad är okänt). Det tog en timme innan det sluta blöda. Då först såg jag att det blev ganska djupt. Såret hamna över knogen/leden vilket gjorde att det glipa och blev omöjligt att få det läka ihop. En läkare på akutflödet undersökte skadan och till min lättnad har senan till fingret klarat sig, liksom själva leden också. Det räckte med att två sjuksköterskor gjorde rent såret på djupet (vill inte få en till septisk artrit), tejpade ihop sårkanterna (som om inte antalet tejpbitar på kroppen inte var tillräckligt, men jag slapp fler stygn i alla fall:) och spjäla fingrarna för att det ska ha en chans att läka. Så här ska jag ha det några dagar... Segt. Jag som har suttit och pysslat senaste dagarna. Nu kan jag knappt skriva dessa rader. Men jag kan samtidigt inte annat än skratta åt det här just nu. Det händer mig. 
 
En bandagerad högerhand ser nog badass ut och matchar tejpbitarna jag har på halsen och i sidan vid öronen upp mot huvudet. Jag är hardcore. Kanske det var därför som personen vid övergångsstället stirrade så länge på mig? "Du skulle sett de andra. Jag kom lindrigt undan" till svar var kanske smått elakt av mig att skrämmas med. Jag har aldrig i mitt liv sett någon gå så fort utan att springa. 

• Kategori: KampenTaggar: EDS, akutbesök, blödningsbenägen, ehlers-danlos syndrom, läkningsprocess, sår; • Kommentarer (4)