Väntar på klartecken
Det har gått snart två månader sedan jag opererades. Mitt vänstra knä är svullet och varmt. Reumatologen i Gävle var sugen på att tömma det igår. Men först behöver ortopeden i Uppsala göra sin bedömning och godkänna behandling.
Ett finger är också problematiskt. Det verkar inte längre vara inflammation och svullnad som hindrar rörligheten. Det är ärrvävnad/fibros. Det kan bli något bättre med träning. Alternativ två är om en kirurg kan operera. Bara ordet operation får varningsklockor att ringa. Jag säger nej. Inte än. Det blir ju rent krasst bara värre av att försöka göra något...
Fibrosen i stora hålvenen lyftes också på läkarbesöket igår. Hela livet har som hamnat på paus när jag blir "strypt" flera gånger om dagen. Frågor har diskuterats om vad jag tycker är viktigt i livet, vad jag vill göra med de förutsättningar jag har och med uppmaning att se till vad jag vill prioritera i livet - nu och i framtiden. Det här är livsviktigt. Jag tycker om att prata om de stora livsfrågorna, men det blir snabbt dödsallvarligt i sammanhanget. (Jag fick mer besked från kärlkirurgen idag, återkommer om det.)
Det finns en plan om att komplettera min behandling för det reumatiska med lågdos cellgifter igen. Men jag har fortfarande för dåliga blodvärden att börja. Kroppen behöver fortsätta återhämta sig och tunntarmen läka (pga. celiaki) innan start.
Jag har haft ett par läkarsamtal angående käkledsproteserna också. Det är årliga rutinkontroller och en röntgen. Både läkare i Falun och Gävle vill följa upp. Men där är i alla fall allt lugnt och bra!