I wish you could see everything thats happening for me

 
Jag hade jättekul igår som ni vet. Men jag tänker inte ens nämna hur jag mår/hur ont jag har nu efteråt eller när jag lyckades somnade igår kväll. Men nu känns det okej. Det var värt det! 
 
Den här veckan har gått fort fram. Det känns som om mycket är på gång. Idag var jag i Sandviken och prata med ordförandet i föreningen som kommer bo i samma hus som mig. Känns som det här kommer bli toppenbra när jag får börja flytta in mina saker i lägenheten. Två veckor kvar.
 
Resan till Stockholm närmar sig också. Tidigt på onsdag åker jag och syrran. Vi blir borta hela dagen för modellplåtningen. Men det ska också bli kul. 
 
Sen är det bara 3 veckor kvar till röntgen på foten. Lite läskigt att det kan antingen vara väldigt nära att jag blir beviljad en stamcellstransplantation, eller också inte. Försöker inte ta ut något i förväg. Men det är svårt.
 
NU måste jag återgå till skrivandet på hemtentan! 

Ba ba ding a dong ding Blue moon moon blue

Kl 09 på morgonen åkte jag hemifrån. Vid 22 på kvällen körde jag upp på gården igen. Vad har jag gjort idag? Jo min kära lilla armé. Idag har jag tagit tillbaka lite av min stulna ungdom. Idag har jag levt!

Först åkte jag till Valbo med min fd klasskompis Evelina. På väg dit och där på plats träffade vi flera kända ansikten. Så himla kul att se lite ”kändisar”! Efter en liten rundvandring (hade inte rullstolen med mig så blev en kort vända) där inne bland klädhyllorna och en smarrig lunch senare åkte vi hem igen. Jag skulle hem och fortsätta skriva på min tenta och ringa ett samtal till sjukhuset. Men så blev det inte! :)

I Sandviken inne på en affär mötte jag min barndomsvän. Vi bestämde oss snabbt för att ta en runda med bilen och bara ”komma bort” från allt. Vi åkte och köpte lite billiga sällskapsspel. Sådana där gamla ”klassiker” som alltid fungerar. Sen åkte vi hem till henne och spela alla 8-9 spel vi kom över. Vi bara satt och prata. Skratta. Efter det åt vi middag framför teven med hennes familj.

När vi blivit mätta tog vi en raggarrunda med bilen igen. Vi körde i snigelfart runt dem gamla rallyvägarna. När vi kom ut i skogen vred vi upp stereon på max och golade loss till gamla låtar tills vi blev så hesa att vi knappt fick fram ord. Ibland känns det galet bra att bara få sjunga/skrika ut alla frustration tillsammans med en kompis så där ute i mörka skogen.

Den här dagen behövde jag. Så jävla mycket. Bara träffa kompisar och ha kul. Glömma all smärta och sjukhusbesök. Bara få vara för en dag.

Så här ska det ju vara! 

Köpt lägenhet!

 Bara jag som blir sugen på banan av att använd dessa som flyttkartonger? ;)
 

Nu uppdaterar jag er också. Jag har köpt lägenhet. Det fattas bara en duschpall från hjälpmedelscentralen och jag kan flytta hemifrån. Haha!

I över 10 års tid har jag bott hemma med mina två föräldrar och två syskon utanför Sandviken. Vi har haft utsikt mot skidbacken Kungsberg och på stora höbalar och lador (ex. headern är tagen i pappas garage-lada:). Min storasyster har sedan några år tillbaka redan flyttat. Nu är det min tur. Nu ska jag snart bli en Sandvikenbo med bara några meter till stan. Stor omställning. Men jag ser fram emot det.

Jag vet att viljan att orka kan göra att man tar på sig mer än vad man kanske egentligen klarar, men jag tror att jag fixar det här. Nu när knä fungerar relativt bra hoppas jag klara mig själv med att handla mat, tvätta, städa och allt annat man gör. Jag vet att jag får hjälp om jag behöver. Lägenheten ligger nära till allt så det borde inte vara några större problem. Problemet har varit att hitta en lägenhet nära till allt och som har få trappor. Men nu är den brottningsmatchen över. Jag vann över alla tanter som sökte lika lägenhet! ;) 

Nu äntligen börjar det kännas som jag glider fram lite i livet. Att jag lever som jag "borde göra" som 19åring. När ska jag boka in första fyllan tro? Jag skojar, men det ligger lite allvar i det jag skriver. I april fyller jag 20 år. Jag har drygt en månad kvar av att vara tonåring. Saken är den att jag aldrig riktigt levt som en. Jag skulle bara vilja testa för en dag hur det är. Bara för att känna att jag har gjort det, för att känna att jag levt. Jag vill ta tillbaka min stulna barn- och ungdom. Man kan väl inte bara hoppa över den, eller?