En helg med syrrorna

I helgen har jag träffat syrrorna. Fredag och lördag var jag med lillsyrran. Vi bakade en jättestor chokladboll, tittade på skräckfilm och dagen efter gick ut för att fotografera ”ett äventyr som aldrig hänt”. Och ja, det är svårt att iscensätta ett äventyr utan att själv vara med om ett äventyr. Men det var liksom poängen. Vi ville ha något att göra så vi klättrade upp för ett ”stort berg” endast  med hjälp av ett spännband.

Under söndagen umgicks jag med storsyrran. Vi tog shoppingbilen till Valbo och gick runt i butik efter butik fram till stängning. Det blev faktiskt några fynd för oss båda.
 
Det har varit skönt att bara ha roligt. Men jag vet att jag senare i veckan kommer få möta läkare och sjukhus. Jag har försökt tränga undan och inte tänka på det. Men mellan stunderna jag har haft roligt så har det varit svårt att inte tänka på det. Saken är att jag tror mig veta precis vad läkarbesöket kommer handla om. Jag försöker därför redan nu ha "svaret" på vad jag ska säga och hur jag ska hantera informationen. Samtidigt vet jag faktiskt inte förrän jag varit där och det är dumt att ta ut något i förväg. Men någonstans med att jag vågade erkänna för mig själv att jag tänkte som jag gjorde, så kunde jag "släppa" tanken på att leta efter ett bra svar. Läkarbesöket får bli som det blir. Den dagen. 
 

Lägerweekend i Sala

Jag har precis kommit hem från en lägerweekend i Sala med Unga Reumatiker för unga vuxna. Vi har haft föreläsningar, övningar och diskussioner som berört drömmar och mål i livet, kost och träning, sexuell hälsa och om känslor och tankar. Jag har provat hatha- och medicinsk yoga, konstsimsövningar i varmvattenbassängen, badat ångbastu, spelat sällskapsspel och haft djupa samtal med andra som förstår. Det kändes som helt rätt sak att göra för att "ladda krafter" inför skolstarten. 

Mycket av det som togs upp på lägret har jag tidigare lärt mig på exempelvis smärtrehabiliteringen för något år sedan. Men det är förstås nyttigt med repetition. Det kan vara delar som jag inte tog till mig tidigare, men som jag är mer öppen för nu. Andra saker är skönt att få bekräftat att jag kämpar på i samma fina stil, typ. Jag uppskattade målplaneringen mest tror jag. Jag gillar struktur och ordning och därför kändes det skönt att skriva ner en plan för hur jag kan öka mina förutsättningar för att uppnå exempelvis min kommande dröm: socionomexamenTill en början kändes allt med den kommande skolstarten som en tsunamivåg som närmade sig och att min enda rustning är ett par armpuffar. Jag började känna mig livrädd. Men det är skönt att ha någon som tror på mig när jag själv tvivlar. Det kändes skönt att få höra att jag är precis som Vaiana (även hon har ju en gris). Havet kommer vika undan där jag går. Det fick allt att kännas bättre. =) 

Tack!! 
 

Stadsfesten

Det blev en rolig stadsfest i Gävle även i år! Först gick jag med Nellie på onsdagen. Vi åkte några mindre karuseller. Jag tyckte bäst om den jättestora rutschkanan man fick sitta på en matta för att åka (ni hittar videoklipp på bloggens Instagram: krigszonen). Vi deltog i flera små tävlingar också. Exempelvis skulle man försöka packa bagaget på en bil med en mängd olika saker (fotbollar, badbollar, resväskor m.m) snabbast. Eller gissa vilken person som ägde vilken hund. En annan tävling skulle man på rekordtid slå på några knappar som helt random lyste på bordet framför en. Den tävlingen vann jag faktiskt och jag fick ”front tickets” till kvällens musikframträdande. Det kändes lyxigt att olika tält på området bjöd på slush, mjölkchoklad, pop-corn och annat gott! 
 
Jag åkte in till stadsfesten en andra omgång med lillsyrran i fredags. Vi tog ett varv på området för att välja ut de topp fyra bästa/läskigaste karusellerna. Förra året åkte vi så många gånger, och så ”våldsamma” karuseller, att varken hon eller jag kunde sitta på en stol med ryggstöd efteråt (ryggen blev svullen och fick skrapsår). I år tog vi därför det mycket lugnare. Den läskigaste var "Batman" där vi åkte upp och ner. Vi blev lite skraja när vi upptäckte att strömkabeln till "armen" på karusellen satt fast med hjälp av ett litet buntband i plast. Vi var kloka och tog en liten paus mellan åken också. Vi stod en stund och lyssnade på Samir & Viktors uppträdande.

Nästa års lärdom är att inte ta cellgiftssprutan samma dag som man ska åka runt runt och upp och ner i karsueller. Jag mådde jätteilla efteråt. Dagen efter, alltså igår, låg jag inne och kunde knappt äta. Men nu först börjar det kännas lättare.