På en fyrhjuling

Vilken kanondag jag hade igår! Jag var hos mor och far igen för att fortsätta måla mina golvplattor. Men eftersom det var såå varmt och skönt ute ville jag och lillsyrran åka till närmsta badplats för ett dopp först. Det är dock en bit om man vill cykla och hon skulle hinna tillbaka för fotbollsträning... Men vi hade en bättre idé.
 
Vi tog fyrhjulingen! Jag fick testa köra för första gången. Jag tror vi både kände oss görtuffa när vi brumma fram på vägen. Jag fick äntligen bada för första gången i år också. Det var faktiskt ganska skönt i vattnet. Det ilade i alla fall inte av kyla i benen när vi simmade. :)
 
Jag skjutsade lillsyrran på fyrhjulingen till och från fotbollsträningen också. Jag var bara glad att jag hade en till destination och fick köra ännu mer. Det var så himla mysigt och kul att köra genom skogen med lite terräng! 
 
Jag skulle vilja packa ett gäng väskor och dra iväg på fyrhjulingen på en härlig längre utflykt genom skogen…
 

Med snickarbyxorna på

Jag kände mig som en riktig ”fixar-Camilla” igår! Jag åkte till mor och far för att måla (lasera) mina golvplankor till min balkong. Iklädd mammas och pappas 5 nummer förstora mekakläder kändes det ganska kul att skita ner sig. Speciellt när lillsyrran höll mig sällskap genom att göra läxor och dansa till olika låtar på radion.
 
Jag har saknat det här. Själva fixandet och att bli smutsig upp till öronen och en och annan sticka i fingret. Det påminner om alla lådbil- och kojbyggen jag hade som liten. En gång drömde jag om att bli målare som morfar. Senare, efter att jag snickrat ihop en altan till min husvagns-lekstuga, ville jag bli snickare. Men ganska snart fick jag inse, i takt med kroppens alla påhitt och operationer, att jag inte skulle ha en chans inom yrket. Men det behöver ju inte hindra mig från att fixa på hobbynivå. :)
 
Förresten, idag har min läkare gått igenom en del av undersökningarna jag gjort. Från och med nu kan jag alltså förvänta mig få lite besked i utredningen (om varför jag svimmar) hoppas jag.
 

Dansuppvisning

Idag hade jag min andra och sista dansuppvisning med baletten på Parken (Estraden) i Gävle. Du kan ta en tjuvtitt från dansen på instagram HÄR om du vill. :)

Det är blandade känslor med avslutet. Men det känns mest kul att jag fått lära mig att bli en äkta ballerina. Nu vet jag hur det är. Det är jättesvårt, utmanande och roligt. Jag blev betydligt smidigare i benen som jag hoppades på. Det har varit en upplevelse att få dansa på en riktig scen och träffa nya människor också.

Det känns som jag valde att dansa bara för att jag kan! För att jag inte tidigare haft förutsättningarna. Inte på det här sättet i alla fall. För att jag varit sjuk så länge och opererat mig så många gånger. Jag har liksom inte riktigt hunnit ta reda på vad jag tycker om att göra och därför vill jag prova en massa nya saker. Det måste ju finnas en massa sporter och aktiviteter där ute som är jätteroliga, men som jag bara inte vet om än eftersom jag inte kunnat prova tidigare. Det gör det väldigt spännande att prova nya saker. Kanske är det nästa aktivitet som blir ”min” grej. Kanske är det något som jag kan öva och bli riktigt bra på? Eller vem vet, det kanske är min grej att prova en massa olika saker och inte bara fastna för en sak? Efter allt jag gått miste om under så lång tid, då känns det heeelt omöjligt att bara göra en sak. Jag vill ta för mig av allt jag kommer över och så länge jag kan!