krigszonen.se

Idag är det ingen bra dag. Det gör ännu ondare i min handled och mitt vänstra ben är bara en enda lång plåga. Jag är fortfarande extremt sovtrött! Så där så det nästan gör ont i ögonen. Jag måste hålla igång för att inte somna. Men det är svårt när kroppen inte tillåter det och jag måste sitta/ligga ner och skriva på tentan... 

Jag har så ont i handleden att jag inte kan sträcka ut fingrarna på handen. Än mindre böja handleden! Jag kan inte heller böja mitt vänstra ben. Det är ingen artrosfibros som tar emot. Det är ”bara” smärtan som sitter strax nedanför knä på sidorna. Jag tar mig fram i lägenheten som om jag stelopererat benet. Kanske är jag bara stel. Men i så fall varar det i ungefär 8h innan jag blir någorlunda människa igen. Det är nu först det går "bra" att röra på mig. Jag har till och med lyckats ta en liten promenad till affären! 

Det är tur att jag ska in till läkarbossen nästa vecka. Det känns förstås som en liten evighet när man mår så här. Men det är lika bra. Jag har inte tid att åka in redan imorgon (som min sjuksköterska föreslog på telefon) då jag som sagt skriver på en tentamen den här veckan. Jag vill gärna skriva klart den innan någon stoppar sprutor i mina leder. Jag vill skjuta på det oundvikliga ett litet tag till. 

Sen tänker jag (för) mycket också. Tänker på allt sjukdomarna tar ifrån mig. Hur de bit för bit tar ifrån mig glädjen. Hur de bit för bit krossar allt roligt. Hur de bit för bit erövrat mitt liv.