krigszonen.se

Vad ska jag skriva här när jag bara vill sitta tyst? Min konstgjorda andning håller på ta slut, och utan syre kan ingen leva. Då dör jag. Känslan är precis så. Det var inte så här det skulle bli! Jag skulle vara kylig för att inte sakna dig. Men jag bryr mig alldeles för mycket. Jag reagerar med fysiska symtom på min känslomässiga nöd. Jag har haft ont i magen och mått illa och ofrivilligt kräkts varje gång innan vi träffats under de senaste åren, för jag vet att du inte kan stanna kvar för alltid och vara den jag önskar, hur förtvivlat gärna jag än vill. Men du skulle inte få veta att om du försvinner, då vill jag också försvinna. Jag vill inte vara så elak att jag håller dig som gisslan. Rent instinktivt är det ändå så jag reagerar. Jag kämpar bara för mitt liv! Du vet om att det är så. Vad ska jag säga nu när du snart försvinner? ”Tack för att du fanns där och höll mig vid liv i 2 år.”