krigszonen.se

Snart börjar sommarsemestern även för mig. Jag ser fram emot ledigheten med skräckblandad glädje. Jag försöker fylla sommaren med aktiviteter som får mig vilja överleva och ta ett steg till, och ett till. Jag hoppas förstås känna att jag lever och inte bara överlever. Ibland vill jag hitta på saker bara för att kunna berätta om mina galna äventyr om jag någon gång, någonstans, träffar på dig. 

 

Men ibland träffar verkligen en så hårt. Jag drömmer om det nästan varje natt - om hur du försvann. Och vad ska jag göra efter att jag läst dina sista ord till mig? De ord som hållit mig vid liv de senaste veckorna. Känslan är så. Efter att jag läst kommer längtan att läsa dina ord vara över, och bara saknaden finnas kvar. Då försvinner det lilla av det jag ändå hade kvar. Och utan dig, då dör jag. Känslan är så. Eller hur kommer det att kännas efteråt? Jag kommer säkert må jättedåligt. Känna mig ensam. Övergiven. Sakna den kärleksfulla vänligheten du gav mig. Jag vill säkert lägga mig ner och inte andas mer. Och det enda jag kan göra… är att känna det.