krigszonen.se

Efter 3 försök – och några månader senare – så passa äntligen bettskenan! Jag fick prova den först och sen slipa nissarna skenan för den perfekta passformen. Jag prova på nytt och de slipa lite till. Jag prova igen och de slipa lite till. Jag fick gapa och stänga och bita ihop och tänja och gapa stort, om vartannat i en timme tills vi blev helt nöjda! Det är alltså inte konstigt att jag känner mig lite öm och mör i käklederna nu.

 

I februari kunde jag gapa 29 mm. Idag kan jag gapa max 26 mm. Jag har blivit 3 mm sämre på fyra månader. Det låter lite med 3 mm bara. Men när det handlar om så små leder som käkleden, då är det ganska mycket. Men de tror på bettskenan! Man får se det lite som en ”krycka”. Bettskenan ska användas för att ge käklederna chans att ha något att vila på och som för att få stöttning eftersom hela käkleden är sned.

 

Jag har två bettskenor nu. En mjuk till underkäken och en hård till överkäken. Jag ska använda båda så ofta som möjligt. Helst så fort jag inte äter eller pratar. Jag får varva mellan skenorna. Jag kan omöjligt ha båda i munnen samtidigt för så stort kan jag inte gapa. Båda är till för att käklederna ska må bättre, men hjälper på lite olika sätt. 

 

Det jag behöver göra nu är att vänta och se om det känns bättre med bettskenorna och fortsätta med mina töjningsövningar för att få upp munnen mer. Käklederna får bara inte stelna ihop igen. Får inte. 

För övrigt hade jag väldigt roligt på bettfysiologin idag. Läkaren stod dubbelvikt och skratta. Så mycket att en annan nissen kom in och fråga vad som hänt. Men vad vi egentligen skratta åt minns jag inte. Men vi hade roligt! :) Det är viktigt med humor på sjukhuset. Det lättar upp allt det annars tuffa.